Pitchup!

Den här bloggen kommer, föga överraskande att handla om golf. Golf ur alla möjliga och omöjliga aspekter. Lite tankar, lite funderingar. Lite på skoj och lite på allvar. Min ambition är att tillsätta en buljongtärning till golfandet.

Jag, som ska försöka spetsa till golflivet med en smakförhöjare heter Alf Lernestam. Jag är civilekonom men också copywriter. Mitt yrkesliv har handlat om kommunikation, marknadsföring, grupp- och ledarutveckling och varumärkesstrategier.

Att jag är medlem i Falkenbergs Golfklubb har sin grund i att jag och min fru har ett sommarhus i Stensjö. Jag har varit medlem i Falkenbergs Golfklubb sedan 2008 och har spelat golf sedan 1994.
Låt oss stanna där och sätta igång.

Let´s pitchup!

Alf Lernestam

 

Dunde cake

 (2021-04-19)

En golfrunda kan vara som afternoon tea med Dunde cake: sötma på ytan, krispigt hård mandel och en aning bitter fyllning. 

 

Tubmetod och preussiska officerare                        

 (2021-04-12)

Golf kan tyvärr inte klämmas fram enlig någon slags tubmetod. Man kan delvis ta sig fram via den minnets ledstång som man fått av sin tränare, men golfen kräver också träning med en disciplin hos en preussisk officer, koncentration och massor av passion. Allt annat är som att försöka ta sig genom en öken på egen hand och din golf kommer att ge associationer till en urspårad svensexa.

 

Lika sexigt som tennisstrumpor i foppatofflor

(2021-04-05)

Golf är konstruerat som en naturlig balans mellan skönhet och kaos där svingens detaljer förenas för att skapa en gemensam helhet. Varje del är beroende av alla andra delar och av det totala. Detaljerna ingår i en större struktur.

Ja, alltså det går ju att skruva hur mycket som helst för att beskriva golfen. Många har gjort det och många kommer att göra det. Det är något lockande med att försöka analysera och beskriva det som ingen begriper sig på.

Filosofin skulle kunna beskrivas som läran om att göra allting betydligt krångligare än det behövs Är det inte samma sak med golf - en sport som på något sätt träffar rätt i hjärtat, rätt i vårt nervcentra, rätt i båda hjärnhalvorna. Golfen härjar runt i alla våra sinnen. Mottot är hela tiden: Dröm större.

Golf handlar om talang och driv. Tajming och passion. Känsla och glöd.

Det handlar om att sudda ut gränsen mellan att tänka och samtidigt inte göra det. En runda är ett skådespel med starka känslor. Det är en fest för alla sinnen när spelet är fullödigt, virtuost och flyhänt. När man hittar den gyllene tonen och hamnar i den så kallade zonen.  

Men det är klart att då och då drabbas vi alla av ett spel som skaver som ett vuxet barn som vägrar flytta hemifrån. Och börjar det gå dåligt

fortplantar det sig lika obenhörligt som mjältbrand. Nyss spelade man med precisionen hos en partikelfysiker, plötsligt är spel lika osynligt som ett bortbränt fingeravtryck.

Men så, helt oväntat förändras det igen, driverns huvud känns plötsligt lika stort som wokpannor på en musikfestival. Det spel som alldeles nyss var lika sexigt som tennisstrumpor i foppatofflor är nu på väg att ta en till nirvana. Är det någon som begriper sig på denna sport?

 

Det förflutna är ett underligt land

 (28.03.2021)

Årets ”kosläpp” är satt till 1april. Tro det eller ej. Säsongstarten är som ett fruset minne som abrupt tinats upp. Golfaren är ute på banan snabbare än ett helgon tar sig genom himlens portar.

Golfen blir återigen en intensiv och nära följeslagare. En del kommer att spela så mycket golf att de förmodligen upplever ofrivillig exil när de lämnar banan. Det handlar om passion.

När man pratar med en golfare om golf flödar kärlekens språk över deras läppar likt tonerna från näckens fiol vid den brusande bäcken.

Ombedda att beskriva en bra runda där hen har presterat i den spetsigaste änden av sitt register, får de nästan något erotiskt i blicken. Det är Mozarts lyckliga trollflöjt och Beethovens bombastiska Femma. De hittar en särskild passage mellan himmel och jord. Söte Jesus.

Man mal gåslever för att få pastej, man bultar en golfares hjärtmuskler för att få fram en grästuvans poet. De vårdar sin berättelse lika ömsint som en patient på akuten. 

Varje golfberättelse har en egen ton, sin ömtåliga wall of sound”. Berättaren faller handlöst, fritt och är hänförd över sin egen berättelse. Det finns ingen risk för lyssnaren av domna bort av tristess.

Det hela handlar om genius loci - platsens känsliga ande, rock´n´roll-faktorn och själva grunden - golfen som äger sin egen ande.  

På samma sätt som Pasteur blev talesman för bakterierna blir den nöjde golfaren förespråkare för golfen. Berättelsen är en återkallelse av det förflutna och en spontan komparativ analys av det som hänt.

Det förflutna är ett underligt land.  

 

Minnesbilder och njutningsförbund

(2021-03-22)

Min barndoms aborrfiske kommer aldrig att bli det samma, men kan jag lita på det jag minns? Är det inte bara en skönmålning av en tid som jag vill ska kännas bättre än den var.

Är mina minnen från tidigare golfrundor bara en skönmålning av något som jag vill ska kännas bättre än det var? Jag behöver någon som kan vittna, någon som kan berätta sanningen om hur det faktiskt såg ut. Vad som faktiskt hände.

Jag minns klippstabil golf. Jag minns utslag med drivern som tåldes att titta på utan att ögonen någonsin skulle ha tröttnat. Jag minns klanger i drivern som jag var rädd skulle ge medspelarna en akustik nära-döden-upplevelse.

Men jag minns också rundor som var som Piccasso utan färg och Ferrari utan bensin. Jag minns nya atletiska klubbset som väckte leklusten som inget annat, klubbor som greppade tag i golfsjälen och träffade direkt i hjärtat. Kärlek som uppstod.

jag minns rundor där jag efteråt kände för att gräva ner mig tre meter under en halländsk tall. Jag minns dåligt självförtroende och haltande träning.

Kan jag lita på vad jag minns? Kanske, kanske inte. Vad jag däremot kan lita på är att jag så här i vårtider känner impulser till förnyat umgänge med golfen. Innan det blir minnen, sanna eller falska, vet jag att golfen i år kommer att bli ett ögats poesi och att vi två - golfen och jag - kommer att bilda ett njutningsförbund.

 

Av seismografiska mått

(2021-03-15)

Under det år som pandemin pågått har vi varit avskalade inpå vårt själva väsen. Det har varit ett år där friktionen reducerat energi som skavt mot den vanliga verkligheten. Vi har rört oss i det osannolikas dunkel och provåkt en livsstil som inte kändes bra. Vi har befunnit oss på platsen där alla drömmar bor.

Men hoppet glimmar i natten som en Danmarksfärja. Vaccinet. Lösningen som länge kändes lika åtkomlig som Fort Knox. Men nu, när alla snart fått det kan vi återigen gnugga våra olika passioner, och återigen tände gnistan. Under ytan bubblar en magma av önskningar beredda att välla fram. 

Vaccinet gör oss upptagen av det som kan komma att ske. Sprutorna är lika glädjespridande som en varm sommardag redan i mars. Vi pratar om en förändring av seismografiska mått. Snart kommer pandemin att sjunka undan som Atlantis och kännas som en sfär långt bort. Återigen kan vi stå bredbent i verkligheten med alla våra sinnen på vid gavel. Vi kan återigen bilda ett njutningsförbund.

Låt mig till sist slå fast; under pandemin har golfen fungerat som själens försvarslinje. Så länge vi golfar är vi vid liv, golfen har varit upproret mot hopplösheten.

 

Som när vargen brakar in i Rödluvans liv

(2021-03-08)

Mars löses snart upp som en huvudvärkstablett i ett glas vatten. Snart detonerar den mentala bomben – våren – en intensiv kärlekshistoria.

Årstiden som har sin grund i universella principer för skönhet och attraktionskraft. Världen förändras i ett rasande tempo – prestissimo - framför våra ögon. Det händer så mycket att det känns som om hjärnan inte har tillräcklig bandbredd för att processa all information.

En flod av tankar forsar genom mitt huvud. Våren är en kokong av njutningsmedel. Våren är som när vargen brakar in i Rödluvans liv, det händer en jäkla massa saker.

Ut ur hus och hem brakar också golfflanörer med smak för det goda livet. Det börjar kännas som om klubborna smälter samman med det centrala nervsystemet.

Golfaren försvinner i drömmar om allt mysigt som ska göras. Alla bra slag som ska slås, alla golfvänner man ska träffa alltmedan våren bär med sig varma och sköna solstrålar till vår golfbana och havet.

En ihärdig, varm vind som ger mig en fluffig kalufs sveper in. Jag inmundigar våren med samma frenesi som man kan tänka sig att Pavarotti angrep en tallrik Penne all’Arrabiata.

Känner mig som en Duracellkanin utan diagnoser. Jag börjar rota efter mina verkliga sparks joy - mina golfklubbor.

 

Bergsguider och prestandaförmåga

(2021-02-22)

Våra tränare är som bergsguider som vägleder oss från vandringsledens start till toppens svåraste passager. De hjälper oss att skapa ett ”maximal-prestanda-system” utifrån var och ens förutsättningar. Den nobla avsikten är att göra oss bättre. Karriärstegen är verkligen ett antal steg som hela tiden tar oss närmare gränsen.

Vid toppen: självförverkligande.

När allt är borta som förhindrar ett hyggligt spel känner man sin sanna prestandaförmåga. Känslor? Intima under rundan. Enorma efteråt. Amore, som de säger i Italien.

 

Som den värsta Paganini

(2021-02-15)

Våren det är pricken över i:et, rosen på tårtan, grädden på moset och … jag … tror att ni förstår

Fåglarna vet när de ska sjunga. De hoar, joddlar, kraxar, tjuter, brusar, pyrrr-ar, srj-sri-sri-ar och sjunger som änglar. Det är mumlande, melankoliskt skockande och flöjtliknande visslande. Musiken strömmar ur dem, som från en spellista på Spotify.

En väl utförd sång är det bästa sättet att fånga brudarna. ”Hallå bruden, kolla in mig. Här är jag! Här är jag! Välj mig! Välj mig!” De gör sin bästa version när det finns brudar i närheten. De vet att fågelhonor är kräsna.

Rödhaken river av sitt kvitter som den värsta Paganini. Om han inte sjunger ”rätt” saker sticker hon iväg för att hitta en annan dejt

Väl medveten om att brudarna tänder på sexiga toner lägger han an en rask ramsa som han tror ska få bruden att dåna. ”Titta så bra jag är på att sjunga. Välj mig!”

Vad har då detta med golf att göra kanske du tänker. Jag vill bara ge er den mentala mallen inför vad som väntar runt hörnet. Det är snart dags att omsorgsfullt städa undan vintern från golfarens minne. Om inte våren begår en faux pas får vi snart se våren göra det bekvämt för sig. Snart är det dags att dricka nitroglycerin och hoppa studsmatta. Det är klart att vi kommer att råka ut för bakslag som raskt devalverar tålamodet och kröker oss till en siluett av ingefära. Men lugn, våren kommer att komma i år också. Den hittar oss alltid till sist. Vinden sopar undan vintern, träden rasslar och fåglarna kommer att sjunga sina kärlekssånger så sexigt den kan, naturen bråkar plötsligt öronbedövande där snön ätit löv i månader. Allt förändras i en rasande tempo - prestissimo. Ut kommer något positivt. Det blir grönt och det är ju färgen som speglar framtiden i allmänhet och våren i synnerhet.

 

Golfspelserotik och amfora typer

(2021-02-08)

När fantasin lämnar sin domän och kliver ut i verkligheten, då är verkligheten riktigt illa ute. I fantasin är ju allt möjligt, irl är det ju cold facts som gäller. Det är när man i början av februari är i kontakt med dessa bistra fakta man biter ihop så hårt att det tycks som om enda möjligheten att andas är att göra det genom tårna.

Jag längtar efter ljuset och våren så mycket att det bara är en tidsfråga innan överdriftsterrängen beträds och jag får tankar som väl närmast skulle kunna betraktas som golfspelserotik.

Alltså vintern, mörkret, det grå kalla vädret, ibland kombinerat med en blåst som väl bara en dammig aerodynamikprofessor kan gilla är verkligen hjärnstamskomprimerande, att då kliva in i domänen fantasi och tänka sig att man plötsligt förfogar över tillräcklig med kraft för att ändra jordens rotation, åtminstone tillfälligt, är både eggande och vansinnigt tillfredställande.

Men så här kan väl bara en amorf typ som inte kan kontrollera sina impulser, som är i sina lidelsers våld tänka. Ungefär som undertecknad alltså.

 

Post corona mania

(2021-02-01)

Ljuset i tunneln lyser klart. Hjälpen väntar runt hörnet. Man kan börja ana en glans i livet igen. Så bit ihop och kapsla in pirret. Snart kan det var dags för post corona mania, tiden när själen återigen får näring – tiden när vi kan söka upp resten av flocken, ta ner solen och sätta den rätt på middagsbordet, bjuda hem folk som aldrig för, planera fester, resa, gå på konserter, äta ute på restauranger, gå på bio och krama folk.  

Efter golfrundan kan vi krama vänner och ta medspelare i handen efter god match. Vi kan sitta på golfrestaurangen och umgås med andra golfare.

Post corona mania – det är så nära en eruption man komma utan att ha en egen vulkan. Det är en emotionell virvelvind, frihet och lekfullhet. Hela livet blir återigen som en fet fest.

Det är nu vi ska minnas det Leonardo da Vinci uttryckte: varje ögonblick är en del av det just har gått förbi och det som just ska komma.

 

Noll komma två sekunder

(2021-01-25)

Ögat överför tio miljoner intryck till hjärnan – varje sekund. Och på en sekund kan hjärnan utföra tio miljoner analoga räkneoperationer. Ändå tar det 0.18 sekunder innan en fara upptäck, bearbetas och en signal skickas ut med ljusets hastighet i de 5,8 miljoner kilometer långa nervbanorna med en impuls till rätt muskler - dessa behöver 0.2 sekunder för att reagera. För att hjärnans fulla kapacitet måste det till en stor händelse.

Och en sådan stor händelse för oss golfare är väll en rejäl snéträff med drivern. Så nu vet du att det tar 0,38 sekunder - sedan har du förstått att det är dags att mumla surt och börja leta.

 

Där snögubbar smälter

(2021-01-18)

 

Nu har de flesta av oss golfare i tre månader övat på att inte spela golf. Vi har likt Guds hand i taket på Sixtinska Kapellet få överföra livsgnistan till något annat så att vi inte likt Robinson Kruse blir strandsatta på Förtvivlans ö. Nåja, Michelangelo hade nog inte golfare i tanke när han skapade sitt mästerverk där Gud överför livsgnistan till människan, men vi kan ta lärdom av tanken. 

Vi ägnar oss att trava ved intill braskaminen. Kaminen signalerar höst och vinter och därmed förändring, och det är bra med förändring för oss, eftersom oföränderlighet urholkar själen. Och det vill ju inte vara med om.

Nåväl, golfen är inställd och i vårt kollektiva medvetande finns inför de kommande månaderna saker som; vemod, mörker, kyla. Alltså, våra grå vintrar är lika upphetsande som paketsorteringen på PostNord, de är svårmod i så ren och koncentrerad form att man skulle kunna tappa den på fat.

Men herre Gud, vad är det med mig? Skärp dig Det är ju nu man ska ta tag i det där med motionsträning igen men å andra sidan de finns ju de som tycker att bara tanken på att gå en eller två mil om dagen hör till själva begreppet lidande. Räcker det inte med en blöt och grå vinter hör jag dem ropa förtvivlat. 

Det är väl nu mamma skulle sagt; ”upp med hakan, gör det bästa av det” och säkert lagt till något föräldrakäckt som de lånat från någon poet av typen – ”vinter är tiden då varje avlövad gren är en blomma”. Suck! 

Så kära mamma, jag ska under vintern lyfta upp hakan, göra mitt bästa och försöka visa samma entusiasm för den mörka perioden som hundar visar för kastade pinnar - man kan ju aldrig anklaga dem för att ge upp hoppet.

Fast kära mamma – egentligen jag vill ju hellre vara på ställen där snögubbar smälter.

 

Charmig som en tallrik kall mannagrynsgröt

(2020-01-11)

Saker är rikare än det först syns, men det gäller väl ändå inte januari månad. Den månaden har inte ens ett stråk av sensualism. Januari får mig att vilja riva mig i ansiktet.  Det är ett lidande på laestadianskt nivå.

Men hur det än är, den inre brasan måste hållas vid liv. Man får försöka ta till vara det lilla dagsljus som månaden ger. Som ett tryffelsvin bökar jag efter det som inte syns. Jag bökar runt i hjärnan där mina tankar om våren och golfen börjar forsa genom mitt medvetande redan 1 januari.  Händelsehorisonten ligger långt fram, den finns i april.

Om två månader i kommer jag att ha samma känslighet för vårtecken som Stig-Helmer för drag. Jag inser varje år, under det första kvartalet att mitt förhållande till våren är som en utsvulten till ett smörgåsbord: Jag konstaterar samtidigt, att vi precis som blommor behöver en viss omgivning för att känna oss hemma, golfbanan är en sådan omgivning.

Men fram till dess befinner jag mig i någon slags andlig slum, men då och då tillåter jag mig att försvinna i drömmar om allt mysigt som ska göras när våren är här, men just nu kan jag bara konstatera att januari är lika charmig som en tallrik kall mannagrynsgröt.

 

Från ett monumentalt skitår till en ny glödpunkt

(2021-01-04)

Julen – den uppblåsta jättemarängen är över för den här gången.  Allt var annorlunda, jag har inte sett en enda rubrik om ”julstress”. Och tomte var ju ett riskgruppsyrke denna gången. Han fick hålla sig på smittsäkert avstånd om han ens vågade dyka upp. Många tomtar hade säkert inget uppdrag alls, kanske sålde de sina renar till någon kinesisk körsnär?

Vi kan konstatera att vi all har levt i en påfrestande tid både för kropp och själ. Så mycket energier som studsar omkring överallt. Hela världen har hållit andan. All har upplevt oro. Det har funnit många frågor men få svar. Vi har fått försök att hitta vägar att leva i nuet. Vi har lärt oss att prata tegnellska.

Men på årets kortaste dag spreds lite ljus i coronamörkret. EU:s läkemedelsmyndighet godkände coronavaccinet från Pfizer. Ljuset i tunneln blinkade till och lyser nu klart. Hjälpen väntar runt hörnet. Så bit ihop och kapsla in pirret. Redan till maj månad kan det vara klart för att släppa fram den mänskliga naturens sjudande magma.

Vi har lämnat ett syrefattigt annus horribilis bakom oss. Ett år som varit som att få kall spagetti munnen. Nu gäller det att ta var på ljuspunkterna och fylla det nya året med så många fina stunder vi bara kan. Till exempel på golfbanan. 

Big bangs oändliga crescendo börjar som ett knytnävsstort centrum för alla möjligheter, är det inte likadant med vaccineringen, starten för en återgång till ett normalt liv. Molntäcket öppnar sig. Livet rör sig sakta från existentiellt nödläge till en existentiell glödpunkt. Det känns som en omfamning, som en varm kram.

Jag tror att år 2021 blir som att dra korken ur en Côte-Rôtie La Mouline 2012. Låt oss förnimma det, sörpla, dofta, smaka njuta och känna att vi återtagit det goda i livet. År 2021 kommer vi att återigen komma i åtnjutande av det Guden Zeus skänkte oss; gosselynne, hoppfull håg och fantasi.

Jag tror banne mig jag ska fira det med att köpa mig en skjorta från Turnbull & Asser.

 

Tomtar, nissar och golf i malpåse

(2.12.2020)

Vi är nyduschade och har klätt oss i finkläder. Det är julafton. Allt arbete med den goda maten är klar och mitt på julbordet tronar kungen av julbordet – julskinkan eller för all del, nu för tiden, den amerikanska traditionen, kalkon. 

Jul är som magnesium och vatten – pang – den är en fantasifabrik, kitschens överstepräst och den håller sig till den förutbestämda tonarten. Det är knasig nostalgi och kärlek som aldrig rostar. Vi närmar oss den med en viss vördnad. Den väcker känslor. Det är en helg, tung som Moses stentavlor där vi packar ner mängder av julefrid. Alla tar på sig sitt bästa leende, sitt glittrigaste humör och bestämmer sig för att det ska bli mys, pys och julkul. 

Alla, inte minst barnen väntar på att få öppna sina julklappar inslagna i paket med snöflingor. Stora, små, runda, fyrkantiga, avlånga och rektangulära.  

Vi samlas kring de traditioner som knyter oss samman över generationsgränser, det är släkt, tomtar, nissar, granar, krubbor, betlehemsstjärnor, jungfru Marie och förstås Kalle Anka. Idag tror nog barnen att julen firas till åminnelse av just denne ilskna anka.

Det är julsånger en masse, överallt, hela tiden med texter som beskriver vikten av gemenskap, fantasi, kärlek, värme och reflektion över vår stund på jorden. Vi gör jul. Jul blir där vi är och golfen blir där den är vid den här tiden – i malpåsen.

Kanske kommer tomten att krångla sig ner genom skorsten hos just dig och lägga några klappar under granen. Måhända innehållande diverse golfattiraljer. Men det kräver förstås att du varit snäll under året.

 God Jul!

 

Låt lucia berika    

(14.12.2020)

Plötsligt så står hon där igen, Lucia. Eller står, hon gör väl som vanligt, skrider fram med ljus i hår. Ja, herregud vi är där igen, hur fort kan ett år gå egentligen. ”Natten går tunga fjät, runt gård och stuva”. Men denna gång borde vi kanske byta texten och ersätta natten med; ”corona går tunga fjät runt gård och stuva”. Ett ruskigt och förfärligt år på många sätt. Ett år där vi hållit de sociala kontakterna till ett minimum. Ett är då vi lärt att en pandemin inte handlar om jaget utan om oss alla.

Men det har funnits ett ljus i mörkret; golfen. Där har vi kunnat mötas i en gemensam glädje. I massförstånd kom vi fram till att golf är en smittsäker aktivitet. I Sverige har det spelats drygt 11 miljoner ronder under året, alltså det är ju galet mycket.

Om vi förutsätter att det slås bort i snitt en boll varannan runda innebär det att det ligger drygt 5 miljoner bortslagna bollar runt fairway. Låt oss räkna ett en boll i snitt kostar 25 kronor, det betyder att det i runda slängar ligger 125 miljoner kronor vid sidan av fairway i Sverige. Tanken hissnar. Man måste tillstå att golfen har en rufsig charm och det har lockat drygt 94 000 nya hoppfulla golfare. Golfen har verkligen lett oss bort från den tankesörja som corona innebär.

”Natten går tunga fjät runt gård och stuva” – låt lucia berika oss själva och varandra. Låt henne bli en allegori för ljuset, hoppet och gemenskapen. Låt hennes ljus trassla oss ur tidens garn och ledda oss in i ett hopp om en coronafri värld.

 

Existentialistiska teorier i adventstider

 (07.12.2020)

När vi går pumpar hjärtat snabbare, cirkulerar mer blod, transportera mer syre inte bara till musklerna utan också till hjärnan. En runda kan säkert ge nya spännande existentialistiska teorier. Kanske blir man besjälad av sådana romantiska idéer som att hjärtat måste gå före förnuftet.

Och är det inte på samma sätt så hör i adventstider. Advent står för Herrens ankomst och är den inledande perioden i det kristna kyrkoåret. Den ska vara stillheten och väntan, en tid för fasta och förberedelse.

- Nähä du, så kan det ju inte vara, säger en luttrad individ från det verkliga livet. Det ser man ju varje december att det står för den stora shoppingens ankomst och den inledande perioden av stress och frosseri i båda mat och presenter. Eller ja, presenter byter ju namn och blir julklappar.

Har han rätt? Ja, jag vet inte, det jag vet är att advent är en period då vi på allvar börjar odla fram julens stamceller för att komma i stämning, men det är också en period där vi försöker överträffa oss själva. Adrenalinnivån skjuter upp i hjärnan som ett spjut och skapar panik i alla sinnen. Ungefär som när man missar det där viktiga inspelet.

Advent och jul är som magnesium och vatten – pang. Den håller sig till den förutbestämda tonarten. Allt blir skruvat och upphetsat. Det är ingen tid när man lufsar på lågvarv. Adventstider är som att osäkra en mental revolver. … och så är det väl även med golfen. 

Hur som helst – nu är det fullt blås mot julafton vilket leder till ett jäktens primalskrik, ett skrik som med lätthet degraderar vår egen prima primadonna Birgit Nilsson till badrumssångerska.

Själv försöker jag vara närvarande i stunden - precis som i golfen. Liksom flyta med. Komma in i ett flow. Men visst har man undsluppit sig ett och annat primalskrik även på golfbanan men det är när hjärtat har lyckats smyga sig förbi förnuftet. Men det är bara en existentiell teori. 

 

Nästa och vaniljpannacotta

 (30.11.2020)

När man frågade Ferraris grundare Enzo Ferrari vilken seger han värderade högst svarade han; nästa. Det är väl på samma sätta med oss golfare. Vårt svar är alltid, efter att vi gått igenom rundan som en trädgårdsmästare går igenom en blomsterrabatt med falkblick för att upptäcka minsta ogräs; nästa, då ska jag … Sedan sköljer den rättrogne ner maten med ett glas Lambrusco ett torrt musserande rödvin som produceras i Ferraris hemstad Modena.

För oss golfare är det alltid mer salut finesse en bonjour tristesse. Vi kan så klart hänga läpp en stund om det gått åt pipan med sedan är det ”påtigen” och man är återigen lika alert som en vakthund på steroider. Vi blir återigen glupskt lapande entusiaster som är säkra på att vi efter att svingen suttit på jäsning några dagar kan dra ner brallorna på vilken golfbana som helst och golflivet känns återigen lika mumsig och frestande som en gräddig vaniljpannacotta.

 

Tusentals drömmar

 (22.11.2020)

Om fairway hade kunna tala då hade vi fått höra tusentals berättelser, om minnen, drömmar, segrar och förluster. Vi kan väl slå fast att golfaren är vältaliga om sina rundor och jag är säker på att vi är de enda som kan berätta hur stor fisk vi fångat utan att ta händerna ur fickorna. Vi bevisar ständigt att även tungan är en muskel genom att åka F1-bil över orden.

Jag är säker på att fairway skulle berätta om rundor som bäst beskrivs genom det engelska Marimate, ett sällsynt oaptitlig och mycket salt brittiskt smörgåspålägg. Om förskönat, filtrerat och överdrivet, Om rundor som gav svårfångade känsloyttringar. Om spel, som likt Cartago låg i ruiner. Om kyssar där spelarens rygg byter namn.

Vi skulle få höra om golfens salt och socker och en del sockrade berättelser. Ibland om mer barnsliga impulser än sunt förnuft. Ibland om rundor som skulle utgöra en prydnad på vilken sophög som helst. Om missade slag som ledde till en sådan jäkla upprördhet att det fanns anledning frukta för utförarens hälsa.

Jag är övertygad om att fairway, efter alla sina upplevelser är säker på att när gubben Zeus på sin tid skänkte gosselynne, hoppfull håg och fantasi så tänkte han på golfaren och dennes tålamodsprövande aktivitet och dess artegna sätt att för det mesta komma till korta. 

Men vad fairway än kan berättar och vad Zeus än gjorde så kommer alla rundor trots allt att blåsa bort som damm från tidens bordsskiva.

  

En (o)duglig reflektion

 (08.11.2020)

Vi gör alla misstag i golfen, vi misslyckas då och då, misstagen lyser som neonfärgade post-t-lappar men är det ett nederlag? Nja - är det inte snarare en rörelse mot utveckling? Är inte också sommaren en rörelse av utveckling. Jag gillar sommaren, det är en tid då man kan lämna det vanliga livet bakom sig. För mig är det en tid av frihet, att gå barfota, att låta livet vara liksom lite ostyrigt. Sommaren är en bred palett av det ljuva, som det surrande ljudet av humlor i en lavendelrabatt. Det känns minimalistiskt men samtidigt så livfullt. Sommaren är en galax av möjligheter. Solen lyser som en konserverad persikohalva. Ett mjukt melodiskt andante infinner sig. Sommaren är som ett slutet universum.

Jag saknar den.

 

Lady Day, en braskamin och golf

(02.11.2020)

Världen är annorlunda idag, på något sätt var det bättre förr, då när världen var rund. Idag spretar den åt en jäkla massa håll. Det finns vassa kanter överallt. Stanna världen jag vill hoppa av, sjöng Jan Malmsjö på Scalateatern 1963. Då var ju världen ändå rund, idag finns det kanter att hoppa ifrån överallt. Idag rasar och hatar man på Internet – förr var folk inte så jäkla ilskna.

1963 var jag 16 år. Ett nytt tidslager. Världen hade blivit något tydligare och bilden av en framtid hade blivit något skarpare i konturerna. Några år tidigare hade några fyrar börjat lysa i mörkret, en ny era inleddes, det var rock`n`roll, jeans och brylkräm som gällde. Elvis Presley gjorde sin första stora turné i USA. Bill Haley fick en världshit med ”Rock Around the Clock” i filmen ”Vänd dem inte ryggen”. McDonalds öppnade sin första restaurang i USA. Domus startade sitt första varuhus i Sverige.

Från mitten av 1950-talet spred sig en spirande ungdomskultur från andra sidan Atlanten. Det var en kultur som sakta men säkert tog makten från tanter och farbröder. Ja, världen är annorlunda och den förändras precis hela tiden och nu har ju golfens handikappsystem gjorts om – vi har begåvats med ett världshandikappsystem. Det blir säkert bra.

Hur det var med golfen i Sverige 1963 vet jag inte, det jag vet är att den kom till Sverige i början av 1900-talet. Även själva golfaren har förändrats, från snobb i äppelknyckarbyxor, rutiga knästrumpor och keps, via dyra, ruskigt fula rutiga byxor från något fint märke till idag, oftast helt vanliga kläder.

Har då själva golfen förändrats, ja helt klart är väl att dagens klubbor låter även oss medelgolfare slå längre och den har förflyttats från snobb- och överklassport till var mans egendom. 

Men hur det än är med allt detta, att sitta på vid brasan en oktoberkväll med ett glas vitt vin för frugan och en Dry Martini till mig hör också till livet från den ljusa sidan. 

När lågorna från kaminen ger stillhet och värme. När Lady Day med sin intensiva röst smeker mina trumhinnor inser jag att golf trots allt bara är en del av det ljuva livet och att det är viktigt att även under den kalla och mörkare årstiden hålla den inre brasan vid liv.

 

Samling vid pumpan

 (26.10.2020)

Efter den första höststormen är varje tvivel som bortblåst. Hösten är här. Precis som i fjol. Och i förfjol. Aldrig är det annat. Nu är det också dags för halloween en tradition som delvis har sitt ursprung i Skottland. All halloween evening. Att vi använder pumpan har sin bakgrund i att tillgången på den var riklig i slutet av oktober medan det var ont om rovor. I slutet av oktober är det ju också ont om golfare på våra banor. Säsongen är verkligen vid vägs ände, även om några hittar vägar att fortsätta. Nåväl, det flesta av oss ställer undan klubborna vid den här tiden.

Som trollen i solen spricker de stora rundorna. Till slut fick sommaren brallorna nerdragna och golfgnista falnar och slocknar för den här gången.

Vi går in i en period där det förtvinade höstlövet faller till marken för att omvandlas till mull. Naturen påminner oss om livets förgänglighet men vi kan ju hitta vår joie de vivre i någonting annat än golf vi kan t ex hänga vid tv-skärmen och hänge sig åt binge-watching. Själv tänker jag skaffa mig en pruttkuddeknapp för att inte ta mig själv på för stort allvar. Frid, fröjd och pannkaka.

 

På Torsten Ehrenmarks tid

 (19.10.2020)

Sommaren är myntets framsida. En buffé av möjligheter, en tid att förverkliga djärva idéer. Det är en tid då vi har ett program som heter Sommar i P1, ett program där det nuförtiden, likt eländets kasperdockor mest snackas psykiska problem, relationsproblem, övergrepp och ”sådant som vi inte pratar om”. Det verkar handla om vem som har mest elände att erbjuda. Några artister kör med självförhärligande och spelar bara sin egen musik: Får de aldrig nog av sig själva?

Det var bättre förr, på Torsten Ehrenmarks tid. Då var sommarvärdarna måna om att ge oss lyssnare något trevligt och allt som oftast underhållande, oförargligt, trivsamt, småputtrigt och snällt. Det nöp till i glädjecentrat.

Ni som är lite yngre vet så klart inte vem denne charmante man var. Låt mig fylla den kunskapsluckan. Han var journalist, utrikeskorrespondent men också en fantastisk kåsör och författare. Han var, som sagt också sommarvärd i Sommar i P1. Det han sa präglades nästan alltid av skämt. Jag minns detta - vilket så klart betyder att jag är gammal.

Det var denne charmante, lätt rundhylte man som påstod att all glädje utan rotmos och fläsklägg är konstlad glädje. Han tyckte om mat, han menade att han hittat upprörande fall av djurplågeri i sin hustrus kokbok. Han hade läste om en mängd olika sätt att tillreda kyckling, alla började på samma sätt, nämligen med; ”förbered kycklingen”.

- Det är grymt, sa han. Det är väl bättre den inget får veta.

Och det hade han ju så klart rätt i. Han hade även rätt i att ”kalorier är gott, men vitaminer smakar inget speciellt”.  Han skänkte verkligen alltid glädje, skratt och en dos värme till livet.

Nåväl vad har då allt detta med golf att göra – tja, inget speciellt faktiskt förutom då att det handlar om sommar.

 

En hyllning till sommaren

(12.10.2020)

Jag smuttar och sörplar i mig de sista underbara sommardagarna. Somrar är en underbar tid som påminner mig om min förbindelse med allt som andas och lever. Sommaren är själens landskap, det är liksom en nyckel till livet, dess skönhet och dess förgänglighet, allt är så livfullt. Jag känner mig besjälad. Men snart går sommarsolen ner, men vi vet att om en tid är den där igen.

Men jag vill inte släppa slätt taget jag hålla kvar fingrarna i syltburken. Jag vill gå några rundor till, men sommaren ger sig och blir som en utblommad maskros med frön som sprids för vinden, det blir kallt som om någon dragit en filt från dagen, golfgänget skingras som järnfilspån när man tar bort magneten.

 

Elfte timmen

 (05.10.2020)

Vi har nått elfte timmen. Jag pratar om sommarens sista dagar. Men även vid denna sena timma finns det tid kvar. Tid att leka. Tid att ha fler bollar i huvudet samtidigt som Nyamko Sabuni uttryckte det i en intervju.

Ingen idé att stämma upp i en utdragen litania. Vi kan ännu gå ut på golfbanan och slå det där slaget som får oss att tappa andan och det är viktigt för det är ju så att vi tar en massa andetag men det är det som får oss att tappa andan som ger livet guldkant. Låt mig också lägga till att vi inte kan skylla på vardagen om vardagen är tråkig - det är upp till oss själv att få livet att röra på sig. Så man måste ju ut och slå de där tappanadanslagen.

Och du, glöm inte: hålla avstånd och tvätta tassarna

 

Äta, sova, bajsa och en näve Prozac 

 (27.09.2020)

Alltså man borde var en krokodil – ha en reptilhjärna – de står för något ursprungligt, dom gör tre saker; andas, äter och bajsar. Inte en jäkla massa känslor som ställer till det.

I golfen det är ju just känslorna som gör allt så svårt. Och till det ska läggas att svingen lär innehålla tusen olika moment, och anses vara idrottsvärldens svåraste rörelse, plusa på det med att en golfrunda på något sätt är en segling mot det själsligt riskfyllda. Allt detta tryfferat med grubblerier som leder ner till labyrinten i den egna navel och det enda man hittar där är navelludd.

Det är ju självklart att allt detta ställer till det inte minst för våra sinnen. Alltså det vore inte dumt att vara en krokodil. Det skulle nog bättra på mitt världshandikapp.

Nåväl, bortsett från detta får man väl säga att golfen i dessa tider blir en livboj på ett stormande hav, den kan rent av fungera som en näve Prozac.

 

Fingrarna i syltburken

(21.09.2020)

Jag smuttar och sörplar i mig de sista underbara sommardagarna.

Somrar är en underbar tid som påminner mig om min förbindelse med allt som andas och lever. Sommaren är själens landskap, det är liksom nyckeln till livet, det är skönhet och förgänglighet, allt är så livfullt. Mitt i sommaren är jag en deg av njut. Men snart går sommarsolen ner för den här gången, men vi vet att i om en tid är den där igen.

Men jag vill inte släppa taget, jag vill hålla kvar fingrarna i syltburken. Jag vill gå några rundor till, men klockan tickar tick tack, tick tack till slut sommaren ger med sig och blir som en utblommad maskros med frön som sprids för vinden, det blir kallt som om någon dragit en filt från dagen och golfgänget skingras som järnfilspån när man tar bort magneten.

Suck!

 

Uråldrig filosofi 

 (14.09.2020)

Under en resa i Japan fick jag stor respekt för den japanska kulturen och dess uttryck. En viktig del i kulturen är att gudarna finns överallt. Så säger i alla fall de som bekänner sig till Shintoismen. Varje sak och varje material omkring oss innehåller en kami, menar de. Det här betyder att gudarna är överallt. Detta överför sig i japan till vördnad inför tingen.

Funderar på hur det är med mina golfklubbor, finns det en gud i dem? För att finna det djupare uttrycket i mina klubbor behöver jag nog vända mig till estetiken wabi-sabi, en uråldrig filosofi som accepterar och till och med hyllar det som inte är perfekt. Här känner jag mig mer hemma. Det är nog där mina golfklubbor platsar bäst.

 

Trampa i hundbajs

(07.09.2020)

Det finns värre saker än en dålig golfrunda; trampa i hundbajs, glapp i laddsladden, kasst w-fi eller en skuren bearnaisesås, bara för att nämna några.

 

Ikigai

(31.08.2020)

Vi västerlänningar har fått ett nytt ord att hantera, det är det japanska ordet ikigai. Det är en händelse som en tanke eftersom ordet enligt språkrådet betyder upplevelse av att tillvaron är meningsfull. Men japanerna använder det i betydelsen: som gör livet värt att leva. Att döma av antalet bilar på parkeringen så förefall golfen uppfylla både Språkrådets och japanens uppfattning. Jisses!

Och när vi ändå är inne på lite filosofiska tankar så slår det mig att Aristoteles påstod att naturen avskyr tomrum. Alltså idag finns inte mycket tomrum på banan. Kansliet meddelade för en tid sedan vi har en beläggning på 93 procent, det ger inte särskilt mycket utrymme för tomrum.

Nå väl, hur det än är med den saken så behöver vi påminna oss om att det engelska imperiet byggdes på jämnmod och självkontroll. Det är samma sak för oss alla just nu. Eller hur.

Och en sak till; när coronan slog till tänkte jag; vem ska ta hand om oss nu? Svaret slog mig som en knytnäve i magen. Det. Är. Jag.

 

Tré bien Elin!

Elin Arvidsson hittade golfens huvudartär, hon vann i Trelleborg, slog dessutom nytt banrekord och vi vet ju alla hur det är; bortom krutröken vilar sanningen.

Att vinna en tävling av det här formatet kräver väl samma sak som en bra maträtt: struktur och balans som tryfferats med finess. Men framgång är förstås ett teamwork. Jag svävar i ovisshet om vem som tränar Elin men vem det än är så har de tillsammans trollat fram ett spel som serverades som drömskapelser på Tegelberga GK. Men det räcker inte, träningens output baseras självklart också på talang, driv, passion, känsla och glöd. Det gäller också att hitta golfens innersta väsen, det har Elin uppenbarligen gjort.

Jag gissar det flöt rännilar av livsgivande energi genom hennes kropp efter birdien på sista hålet, att många starka intryck sköljde över henne.

Kanske badade du i champagne en stund Elin men jag gissar att din seger och din ambition skapade en längtan efter att återigen hitta den där magiska gnistan som ledde till att din briljanta begåvning och din virtuositet fick fritt spelrum där på Tegelberga GK.

Jag lyfter på golfkepsen, blåser en trumpetfanfar och ger dig ett stort grattis.

Tré bien Elin!

 

Machu Picchu, Taj Mahal och golfens solar plexus

(24.08.2020)

Då och då har vi alla bra dagar på golfbanan. Den där dagen när man inte vet var bromspedalen sitter, den där dagen då man förundras, och säger ”å fan”, som är förundran upphöjt till tusen, som Bodil Malmsten, sa en gån 

Det är en bra dag eftersom de lär vara nyttigt att förundras, vi har för lite av ”å fan” i vår vardag. Jag kommer alltid att minnas ögonblicket när jag stod inför ett av världens sju underverk. Efter färd på det lyxiga tåget Bingham klev vi av i byn Machu Picchu i Peru. Morgonen efter blev det en skranglig buss, nu på slingrande branta, kurviga vägare innan vi var uppe vid själva ruinstaden.

Hissnade vyer och när så ett moln sakta, sakta drog sig undan som en ridå på en biograf och lät hela ruinstaden försiktigt bada i varm morgonsol förundrades vi och undslapp oss ett försiktigt ”å fan”. En magisk upplevelse som fick oss att inse att vi är en liten, liten del av en större helhet.  

En liknande känsla kom över mig när jag stod framför Taj Mahal i Agra i Indien. Vacker som på alla bilder jag sett. När jag, med stor respekt och hänförelse närmade mig monumentet tilltog upplevelsen. Och inne i det överväldigande gravmonumentet, som Shah Jahan lät bygga i mitten på 1600-talet då hans hustru, Mumtaz Mahal dog i barnsäng, tog stunden nästan andan ur mig. Jag fylldes av – just det – förundran. Jag fylldes av förundran inför livets glans i de vardagliga, en slags bävan inför det stora

Jag insåg att förundran är mer än bara nyfikenhet och glädje. Jag insåg att det är en bävan för något som är större än oss själva.

Man blir uppslukad av ögonblicket precis som man kan göra när man slår det där magiska slaget, det där slaget där man plötsligt befinner sig på en annan nivå, där man uppnår en känsla som nästan inte ryms i kroppen. Att förundras kräver inte någon av världens sju underverk, golfens solar plexus är också ett underverk.

 

En fyrboll med Kar Fredrik

(17.08.2020)

Alltså vad säger ni om Karl Fredrik på Eklaholm, honom skulle man väl ha med i en fyrboll. Han skulle väl hinna binda ihop ett halvdussin buketter och beskära ett par träd och sälja ett par mosaikbord från Marocko under en 18-hålsrunda. Nu är jag dålig på det här med blommor, men Dalior finns väl inte på vår bana, men han skulle säkert kunna binda ihop det mesta som växer runt om fairway.

Skulle han kunna binda ihop ett bra golfspel? Nja, det är väl mera osäkert, jag vet inte ens om han spelar golf, förmodligen inte. Han har väl jämt skägg med sin verksamhet där i den österlenska myllan utanför Löderup.

Men hur det än är med det, han är ju väldigt sprudlande glad i tv-rutan. Frugan har släpat mig till hans och hans partner Petters ställe ett par gånger och faktum med att han är en bullrigt glad prick.  

 

Bouillabaisse och golf

(10.08.2020)

Golf har vissa likheter med Marseilles signaturrätt Bouillabaisse - den innehåller lite av varje och bjuder som oftast på en hel del överraskningar.

Smaklig måltid.

 

Ilskans lov

(27.07.2020)

Golfen spänner över ett brett spektrum av känslor och stämningar. Ilska är en del i det spektrat. När det går dåligt händer det att jag hittar mindre trevliga egenskaper i mina inre träskmarker. En emotionell härdsmälta.   Jag blir helt enkelt arg. Det får man ju inte bli. Eller är det något bra med att bli det? Ibland frågar jag mig efteråt om det finns något skönare än att bli riktigt arg. En befriande känsla som ger energi. Är ilska en underskattad drivkraft? Varför ses ilska som blood, sweat`n` fears. Kan den istället vara hjärnans autobahn – det härliga snabbspåret i hjärnan där det inte finns någon friktion, läget där man är lika okomplicerad som en rödbeta.

Men att bli arg har så många trista biverkningar kanske du säger. Men kan ilskan för effektnarkomanen vara den lilla detaljen som innehåller den stora hemligheten eller är den prestandans värsta fiende, skapar den bara ett kreativt kaos?

Kanske handlar det om att inte låta ilskna känslor vackla vid den dörr som leder till den andra världen – den värld där saker och ting inte längre skiljs åt av tid och rum, hjärnans autobahn.

Att hantera ilskna känslor kanske handlar om att tygla kraften i dem och omvandla den till en mustig och rättfram golf? Kanske finns det ilsket gott humör.

 

Ingen kan förhålla sig likgiltig

(20-07-2020)

Golfen är emotionellt engagerande i en skruvad tid och det är väl bara

HBO, Netflix och några flaskor av ett bättre vin som kan ta våra stackars hjärnor igenom den här coronagrejen, men en uttråkad hjärna nöjer sig inte med det. Den behöver också slå på en liten vit boll, ett 80-tal gånger vid ett par tre tillfällen varje vecka. I dagens tider känns golfbanan som det enda kvarvarande själsligt sunda stället i en helt galet föränderliga världen. Den finns där som ett tryggt ställe där man kan vara med sina vänner och ha trevligt.  

Skede är ett vackert ord som betyder tidsavsnitt. Vi är just nu i ett skede som innebär maktlöshet inför nuet och framtiden. Corona är ett virus som på väldans kort tid tagit sig över hela världen. Ingen kan förhålla sig likgiltig. Ingen är immun mot dess härjningar. Men den har gett oss viss visdom. Vi har lärt oss mer om vikten av solidaritet. Vi har lärt oss att ta hand om varandra och hjälpa våra äldre. Vi har insett att vi är sårbara vilket betyder att vi kommer att se till att vara bättre förberedda nästa gång något sådant här händer.

Men vi är också i ett skede där vi på golfbanan kan ta emot ljussignaler från vår omgivning och returnera dem.  

Ingen kan förhålla sig likgiltig 

(12.07.2020)

Golfen är emotionellt engagerande i en skruvad tid och det är väl bara

HBO, Netflix och några flaskor av ett bättre vin som kan ta våra stackars hjärnor igenom den här coronagrejen, men en uttråkad hjärna nöjer sig inte med det. Den behöver också slå på en liten vit boll, ett 80-tal gånger vid ett par tre tillfällen varje vecka. I dagens tider känns golfbanan som det enda kvarvarande själsligt sunda stället i en helt galet föränderliga världen. Den finns där som ett tryggt ställe där man kan vara med sina vänner och ha trevligt.  

Skede är ett vackert ord som betyder tidsavsnitt. Vi är just nu i ett skede som innebär maktlöshet inför nuet och framtiden. Corona är ett virus som på väldans kort tid tagit sig över hela världen. Ingen kan förhålla sig likgiltig. Ingen är immun mot dess härjningar. Men den har gett oss viss visdom. Vi har lärt oss mer om vikten av solidaritet. Vi har lärt oss att ta hand om varandra och hjälpa våra äldre. Vi har insett att vi är sårbara vilket betyder att vi kommer att se till att vara bättre förberedda nästa gång något sådant här händer.

Men vi är också i ett skede där vi på golfbanan kan ta emot ljussignaler från vår omgivning och returnera dem.  

 

Gräll bakelse eller Papphammar

(06.07.2020)

Golf bär på nivåer av skönhet, magi och spänning, det är ett spel där du litar på dina instinkter, ger ett uttryck för din blick, gör slag du älskar och använder de kunskaper du samlat på dig. Det byggstenar som skapar en fin runda är väl finstämda inspel som ger balans till de råare elementen som en kraftfull drive. Det är ett spel där det glimmar till en kort stund för att sedan försvinna bort. Det skulle också kunna beskriva som korta stunderna av upphöjdhet som kommer och går som blixtnedslag, häftigt och plötsligt, snabbt övergående

Golfen är en flykt, en frihet från det teknologiskt utvecklade, det gråa, det raka och det förutsägbara. Den är oberäkneliga, ständigt föränderlig. 

Då och då hamnar man i ett flow, zonen kallar vi det inom golfen, det vill säga i ett medvetandetillstånd som inträffar när man blir helt uppslukad och hamnar bortom sin reflekterande självmedvetenhet. Golf kan verkligen vara sann magi.

I scorekortet kan man exakt destillera vad som hände, fråga är om det visar en gräll, fluffig bakelse eller åskådliggör att man under rundan mest har framstått som golfens Papphammar.

 

Golfens madam och en dikt om tjeckiska traktorer

 (29.06.2020)

Vi håller, lite motvilligt på att anpassa oss till vår virussmittade tid och oss själva. Playtime is over, eller…

Klockan är 09.40 fairway har druckit sol hela morgonen, ljuset är varmt mättat, morgonbrisen smeker gräset, luften är fylld av löften, förväntningarna kittlar i kroppen, allt är draperat i magi, runda har precis börjat, en gyllene improvisation, ett svoschande ljud från min driver.

Golfens madam har ännu inte bestämt var hon tänker ta mig denna förmiddag, man vet aldrig var man hamnar när solen går vakt. Allt är sagolikt, det känns som om det bakom varje dogleg kommer att dyka upp en hjord enhörningar. Jag känner mig besjälad.

Lockelserna är många, det ena leder till det andra, tiden flyger iväg, innan jag vet ordet av stapplar jag uppför backen mot klubbhuset medan jag försöker reda ut vad jag egentligen upplevde. Allt smälte samman likt vävnad och ben.

Jag är hungrig, jag tar mig till restaurangen. Jag äter en bit mat, torkar mig om munnen.  Rör mig likt en fet åsna på en strand i Grekland mot bilen. 

Hur ska jag klara att landa i verkligheten igen? Enda lösningen - jag åker hem och skriver en dikt om tjeckiska traktorer.

 

Wolfgang, jag och en näve grus

(22.06.2020)

I ett brev till pappa Leopold Mozart, november 1777 skrev sonen Wolfgang; ”lyckan är ett bestående ting – bara i vår fantasi”. Han skrev i samma brev att man inte ska glädjas eller sörja i förväg. Ja, den gode Mozart var inte bara ett musikaliskt geni – han hade uppenbarligen också en del filosofiska talanger. 

Han spelade säkert inte golf och skälet var väl att det inte var uppfunnit vid den tiden. Visserligen hade han gåvor utöver det vanliga och förändrade musikvärlden men några idrottsliga utsvävningar verkar han inte ha sysslat med. Om han gjort det hade pappa Leopold säkert förbjudit det eftersom det inte hade gett många dukater eller floriner.

Nåväl, hur det än var med den saken så bör i alla fall jag tänka på detta med lycka, glädjas eller sörja i förväg när jag är ute på en runda. Jag behöver lära mig att finnas i nuet även om rundan efter några hål verkar utvecklas till något som har lika mycket karisma som en näve grus.

 

Säker på att vi har Bregott hemma

 (15.06.2020)

Försökt kondensera fram essensen i en sport som framkallar så många sinnestillstånd. Vad är dess väsen, vad är upplevelsen, vad är tankarna? Vad är det som skapar magin? Ibland är vi lugna och harmoniska, ibland stressade, ibland lågmälda. Ibland arga. Ibland upprörda. Ibland nervösa. En sport där en mulligan fungerar som ett nervlugnande piller.

Golf är en vandring i själens landskap, dess förmåga att beröra och göra verkligt avtryck är stor. Den erbjuder en existentiell mening i en fragmenterad värld. Vi balanserar mellan svindlande höjder och avgrundens rand. Känslor färgar varje slag, varje chip, varje putt. Det är en sport som kryper under huden, en sport som känns i varje fiber i kroppen, i varje nervbana i våra huvuden. Våra känslor blir ett fordon för utförandet.

Golfen är också ett mentalt balsam, ett slags idrottens medicinskåp. Golfen är ett sätt att komma bort från ”jag måste-köpa-Bregott-bruset”. 

Vi har alla haft dagen då en solstråle svepte över fairway som bommen på en segelbåt, då saker och ting inte längre kunde skiljs åt av tid och rum. Då vi befann oss i ett slutet universum. Allt fanns där; slag som kan liknas vid att plocka upp en kanin ur hatten, slag krispiga som torkat sjögräs, inspel delikata som sublim kokkonst, en färgsprakande runda som kändes som att ha regnbågen i baggen. Rundan som fick oss att gå runt med ett dumgåsfånigt leende på läpparna.

Är säker på att vi har Bregott hemma.

 

No fish

(08.062020)

Efter premiären på Mozarts opera ”Enleveringen ur seraljen”, vid Burgtheatern i Wien juli 1782 påstås det att kejsare Josef II, sa, ”alltför många noter”, min käre Mozart, ”precis så många som behövs”, Ers majestät, lär Mozart ha svarat. 

Sant eller inte men mitt scorekort från senaste ronden visa definitivt på alltför många ”noter”. Och när man räknar samman resultatet av dem så blev det skralt med sköna ackord.

Jag får ta till en annan musikpersonlighet för att beskriva rundan. På skivan The Jazz Craftsman sjunger Hoagy Carmichael; ”Some days there just ain´t no fish”, precis så var det för mig denna gången.

 

Mer för lust än förlust

(01.06.2020)

Vi är mer för lust än förlust, men då och då slår vår önskan oss i skallen och vi får ta nederlaget med lust och till nästa gång försöka ta bort det som i stod i vägen för en viktoria.

Ibland känner jag att jag har ett starkt spel i kroppen, att jag har dynamiten men jag hittar inte den jäkla detonatorn.

 

Mental balsam

 (25.05.2020)

Livet är inte alltid ett vykort och när det inte är det, som nu i coronatider så fungerar golfen som mental balsam, ett slags idrottens medicinskåp, eller som näve Prozac om du vill. Golf är en sång till allt som lever, frodas och jäser det märks på vår anläggning, det är väl snart dags för  ”lapp på luckan”.  

 

Det där med vädret

(18.05.2020)

Vi golfare är ju lite beroende av vädret och det varierar verkligen. Ena dagen en varm sol och ett vackert ljus som värmer våra ansikten. Andra dagen ett molntäcke och ett ljus som påminner om lysrören hos tandläkaren en måndag morgon klockan åtta. Vad säger du om senaste helgen förresten? Skrovlig som en Wasa-sport-knäcke, eller hur.

Vi golfare längtar efter solen, det är liksom själva grundackordet. Vintern är ju ingen höjdare, den jämförs väl lättast med en långsam kupering av en svans med rostig sekatör. 

Vi trivs sannerligen bäst när solen lägger sina varma, finlemmade strålar mot våra kroppar och vårkänslor börjar virvla runt i våra huvuden som vattnet runt ett klippblock. När livet återigen blir hornsignaler, trumpetfanfarer och fågelsång. Det är då vi upplever seriös golfglädje. Det är då vi låter golftankarna flyga iväg som kläder på en tvättlina i en storm.

Och du –  ♫snart är sommarn här i purpurvågor guldbelagda, azurskiftande ligga ängarne i dagens lågor och i lunden dansa källorne

 

Golf – en materialsport

(11.05.2020)

 Jag har misstänkt det länge, golf är en materialsport. Det är antingen klubbornas fel, bollarnas fel eller båda i kombination. Det var skönt att få det bekräftat, och det var ingen mindre än vår eminenta tränare Emma som stadfäste detta i samband med att vi pratade customfitting.

Med upplysningen klev vi ur vidskepelsens mörker och berövades våra sagor, sägs det. Det är samma sak för mig med golfklubbor. Jag är numera upplyst om att golf är en materialsport.

Livet som golfare handlar ju om träning, mål, träning, förhoppningar, träning och lite drömmar. Men nu är det alltså också bekräftat  -  de handlar också om rätt klubbor, i rätt material till rätt person. Alltså det är så här - mina gamla golfklubbor väntar på sin egen förmultningsprocess. Det är dags att förnya och jag vill ha ett set som innehåller material som säger; ”håll käften” åt andra set. Emma har sagt att hon kan ordna det. Så Emma, jag kommer att höra av mig för att boka en tid för kundanpassning, eller vi kanske ska behålla den engelska varianten customfitting - det låter onekligen lite snitsigare, eller hur.

 

Coronakompatibel

 (04.05.2020)

Vi orkar inte med bara tungsinta saker, vi behöver också skönhet, glädje, och eskapism i våra liv just nu. Kalla det verklighetsflykt om du vill men nu, när vi lever i en så påträngande samtid, en tid som är som en mental brottningsmatch behöver vi det.

Vi golfare har tur – vår sport är coronakompatibel. Vi är inte hänvisade till  karantänsoffan, vi kan vara på vår idrottsplats utan att känna smittskam. Det känns som om golfbanan är det enda kvarvarande själsligt sunda stället. Golfen blir som vatten i öknen, våra 27 hål är 27 karameller, de är ett slags sötningsmedel. En golfrunda är att unna sig fyra timmar socialt distanserad kvalitetstid, en stund då man fokuserar på sig själv. Vår idrottsplats blir ett vilorum för en coronadeppad själ, ett tryggt ställe där man kan vara med sina vänner och ha trevligt. Golfen har verkligen en tidlös kvalitet.

Till sist, låt oss komma ihåg - tvivel gör ingen nytta - viruset kommer att förlora – skingrat i ett moln av desinfektionsmedel.

 

Svarta bakelitglasögon

(27.04.2020)

Den för knappt två år sedan bortgångne kocklegenden Anthony Bourdain skrev i sina bästsäljare ”Kitchen Confidential” att livet utan buljong inte är värt att leva. 

Kanske ska jag skriva en bok, en pastisch på Bourdains bok. Titeln är ju klar ”Golf Confidential” Här kan jag bre ut mig om den kusligt höga korrelationen mellan golf och välbefinnande. Här kan jag skriva att en golfrunda är en sinnesutvidgande upplevelse som ger samma berusande känsla som att kyssa en narkossköterska, med munskyddet på. 

I min bok kan berätta att golf är en sport som innebär att man ständigt går omkring med ett lågintensivt sug som blir kraftigare så fort man närmar sig en golfbanan eller ser en golftävling på tv. Att det är som att sörpla i sig en japansk rami, som är smockfull med umami. Att den kan liknas vid att hoppa ner i kaninhålet och sticka upp huvudet i Underlandet.

Ja, du vet, det är ju bara att bre på. Men du kan vara säker på att några kommer att säga - boooring. De kommer att undra över varför man ska

syssla med något så meningslöst som golf när man kan mata en surdeg, fika bort en eftermiddag på något trendigt café eller rasa på internt.

Jag sätter på mig mina runda, svarta bakelitglasögon och börjar. Bokens titel är ju redan klar. Resten måste ju vara ”a piece of cake”, eller hur.

 

Som att bada en katt

(20.04.2020)

Spelglädje är ingen bisak, det är själva essensen. Spelglädjen sitter inte i klubborna, den sitter i mig. Alla klubbmärken erbjuder: roligt bakom klubban”. Glädjen bottnar i ett flöde, en harmoni när man blir ett med sina klubbor, när de blir en förlängning av min hjärna, mitt spel- och bollsinne.

Jag känner spelglädje när jag upplever att jag kommunicerar med mina klubbor. De försöker ofta säga till mig att tagga ner och glädjas åt de små tingen. De säger det samtidigt som jag är fullt på det klara med att golf är som en kameleont, den kan ta sig alla möjliga uttryck, ibland är den lika omöjlig som att bada en katt, ibland lika lätt som att knyta på golfkänga, ibland som en råbarkad timmerflottare.

Men mitt i spelglädjen så vet jag att känslorna kan ta större plats än förnuftet. Ibland är det som att spruta adrenalin rätt in i hjärtat, ibland är den ogripbar och bortflyende.

 

Sjunga i nuets änglakör  

(14.04.2020)

Under min process att artikulera och renodla kärnan i golf har min kärlek till den ständigt förnyats och förstärkts. Jag har insett att prövningar, hinder och motgångar är en del av spelet. Det handlar också, till viss del om att bejaka kaoset, det obeständiga och flyktiga, men allt detta till trots har golfen blivit som en drog och jag är beroende av den.

Mitt spel är förvisso, då och då, lika fullt med hål som en schweizerost men det är trots det ändå så aptitretande. Golfen har fått mig att slita mitt hår men den har också gett mig rika och glädjefyllda ögonblick som stimulerat mina sinnen.

För mig handlar golf om drivkraft, hopp, hjärta och glädje. Det handlar om att upptäcka skönheten i det ofullkomliga. Jag jobbar på att finna ro och glädje och sjunga i nuets änglakör.

Jag vet att jag kommer att drabbas av många fler motigheter men det betyder inte att jag måste vara nihilistisk. Jag vill låta golfen förgylla min tillvaro. Jag ser fram emot årets resa, som jag är fullt på det klara över inte handlar om den stora uppenbarelsen utan om de små stegen.

 

I coronatider

 (06.04.2020)

Dagens plan: i morgon

 

En vass förhandlare

 (30.03.2002)

Som jag berättat i tidigare blogginlägg har jag återigen träffat Emma, vår excellenta tränare. Trots 20 års golfande har jag inte förkastat gårdagens förväntningar på framtiden. Jag inbillar mig att jag kan bättre.

- Jag drar bollarna både till höger och vänster. Mitt golfspel skulle enklast kunna beskrivas som en verksamhet som saknar kompass, berättar jag för henne. Hon ber mig slå några slag.

- Samma fel, som förra säsongen säger hon och ser på mig och upptäcker en adept som mest ser förvånad ut. Men… försöker jag. Hon förklarar och visar. Emmas kurser är verkligen ingen teorivälling, det är show and tell. Till slut skramlar det till, polletten trillar ner. Plötsligt hittar bollen en bana som den slitet sig ut ur en trimmad centrifug.

Ibland känns golfen esoterisk, men Emma gör den tillgänglig även för vanligt folk och även oss 70-plusare, ni vet dom där som alldeles nyss var som folk är mest, men så här i coronatider har synen på våra förmågor rasat i takt med börsen.

- Nu måste du träna på det vi gått igenom, säger hon varje gång. Hon vet dock inte att jag är kanonbra på att förhandla bort träningspass med mig själv. Jag är en mycket vass förhandlare. Jag har alltid en bra anledning för att skippa träningspass. Mina löften till mig själv att träna ligger ofta som slängda sladdriga plastpåsar i ett vägdike.

Men jag har lovat mig själv att skärpa mig och mitt motto i år är satt till - dröm större.

 

Golfen - ett nödbloss i svåra tider

 (23.03.2020)

Det är dystra tider. Coronaviruset skapar oro, stress och en stark förundran. Vad händer? Vart är vi på väg? Kommer jag, min familj, nära anförvanter eller vänner att drabbas? När kommer det att ta slut? 

Vi söker alla efter svar. Vi vill veta, även om vi vet att vi inte kommer att få några klara svar - inte i närtid i alla fall.

Kanske kan golfen vara en fackla i mörkret, ett nödbloss som åtminstone för en stund kan förmå pressa bort oro och stress.

Golfen är ju en idrott där vi kan ”leka” och vara tillsammans även om vi just nu måste hålla ett säkerhetsavstånd till varandra. I golfen finner vi resonansen hos varandra. Jag tror att allas vårt förhållande till golfen är innerlig och högt värderad och att den skapar en känsla av glädje, gemenskap och upprymdhet.

Sedan vet vi ju alla att golfen är en ytterlighet, ibland kan den kan vara lika omöjlig som att en göteborgare skulle bekänna en brinnande kärlek till Stockholm, ibland är den som den fetaste skatteåterbetalning. Inom golfen kan man verkligen prata om ”les extrémes se touchent ” – ytterligheterna berör varandra. Precis som livet i coronatider. Nyss var det tryggt, lugnt och skönt och den efterlängtade våren var på väg. Plötsligt står vi inför något extremt ovanligt. Nyhetsflödet skapar en känsla av att man befinner sig i en torktumlare.  Man vet inte vad som är upp och vad som är ned.

Låt oss vara rädda om varandra. Låt oss inte tappa energin. Låt oss ta hänsyn till varandra. Låt oss i golfen hitta de positiva känslorna och glädjen. Låt oss under våra golfrundor se skönheten i naturen, ta in våren och lyssna till fåglarnas lockrop som bär med sig ett hopp om en bra framtid. Låt oss skala bort det som skymmer sikten mot bättre tider. För den kommer - var så säker.

Marinerad i svett

 (16.03.2020)

Allas vår träning på rangen och hos våra tränare inför säsongen skulle väl kunna karakteriseras som tävlingslust, marinerad i svett och en het vilja att bli bättre.

 

Hjärnbedövad

(09.03.2020)

I ekon från förra säsongen försöker jag komma ihåg hur det var man gjorde.

Inga ursäkter utan vin

 (03.02.2020)

Det är dags att samlas runt lägerelden igen. Jag har kontaktat Emma, klubbens tränare, min golfarkitekt. Jag har inte spelat sedan i höstas så jag antar att mitt spel är mer punk än royale så allt kommer väl inte att bli som Mary Poppins, perfekt överallt med en gång.

Som den luttrade golfaren vet så kan ju golf vara hur enkel som helst och hur komplex som helst. Inför varje säsongsstart känns det som om man står med näsan in i en mosaik av tusentals små bitar.

För att uttrycka mig milt, det finns en ordentlig justermån, men hur stor eller liten den är så har Emma en god förmåga att se ens svagheter, egenheter och begränsningar, hon rättar alltid till dem och förvandlar dem till möjligheter dock med den starka förmaningen - du måste träna på det jag sagt. Suck, alltid är det något. 

Jag är säker på att Emma kommer att ge mig ett antal soloministiska lösningar för att få igång mig igen, att hon kommer att hjälpa mig att ta ett par steg tillbaka så att hela bilden återigen blir synlig.

Jag lovar dig Emma; jag kommer att gå in i träningsperioden med en rosenkindad optimism, passion och koncentration. Jag är säker på att min säsong med din hjälp, för att låna en titel från Jules Verne kommer att bli en; ”Voyages extraordinaires”.

Du kommer att peka ut my path to success och jag hoppas att det du lär mig kommer att, precis som Salvian blomma tills frosten tar den.

Till sist; det finns inga ursäkter i alla fall inte utan vin.

 

Där gräset frodas

(17.02.2019)

Det sägs att begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet hjälper oss människor genom svårigheter. Är det någon som ser något av detta i månanden februari. Inte! En sak är säker, måndagsmorgnar i februari kräver kaffe. Starkt kaffe. Den bedagade bardisken i ett solvarmt Italien känns långt borta.

I februari känner jag mig alltid som en vilsen hund som letar efter sitt saftiga ben Jag längtar till platser där gräset frodas, där mimosan blommar, där solen värmer, en plats där mina näsborrar fylls av den underbart, friska doften av gräs och klorofyll och förstås till den där bedagade bardisken.

Men hur det än är så är trenden - den långsiktigt stabil förändring att vi är på väg mot tiden där vi börjar snegla åt golfklubborna. Tiden där vinterledan börjar rinna av en och man känna av en atmosfär som skulle kunna liknas vid ett barn som är på väg in i en leksaksaffär. Ja, du anar förstås att jag pratar om homos ludens – den lekande människan vars näsborrar fylls av den underbart, friska doften av gräs och klorofyll.

 

Nyårslöften trots att sladden är ur

 (10.02.2020)

Jag tänkte prata lite om nyårslöften trots att det gått en dryg månad sedan 10-talet övergick i 20-talet.

Gav du ett nyårslöfte vid nyåret? Jag vill påstå att de flesta svarar nej på den frågan, någon gång har du gjort det men numera slutat. 

Kan nyårslöften ha med vanor eller ovanor att göra. Det är ju rätt intressant: Varför slutar vi ge nyårslöften?

”Det är ingen idé.” Man har uppfyllt dem.” Men de flesta gör det föra att, ”det är ingen idé man orkar bara hålla på några dagar, ibland bara några timmar:”

Jag tror att det har med hjärnan att göra. Du har säkert hört någonstans att vi har en höger- och en vänsterdel. Det finns en mer förnuftsmässig del och när vi kontaktar den försöker vi göra en utvärdering. Vi använder logik och analytisk förmåga. Och den andra delen är mer förnuftsfri. Där sitter känslorna och bilderna.

Frågan är vilken av de här delarna som är starkast. Vi kan strunta i reptilhjärnan. Den är autonom, den sköter sig själv. Det gör den för de allra flesta. Du har väl aldrig slutat att andas?

”Jo, jag får tänka hela tiden, nu tar det slut, hur sjutton gjorden man, jag får dra in igen”

Nej, den delen funkar ju. Vilken är starkast höger- eller vänsterdelen av hjärnan? Kan den vänstra delen korssluta den högra delen? Kan det vara tvärtom? Ja, ibland säger vi; låt oss se förnuftigt på det här. Vi får ta tag i detta. Vi kan inte flamsa längre. Tiden går. Då kan den möjligtvis stänga ute känslan. Tråkmåns!

Någon gång säger någon: ”ja visst det känns jobbigt nu men jag är säker på att en dag så kan vi se tillbaka på det här och skratta, vad tror ni?”

Men då kan man ju också säga; ”varför inte göra det med en gång. Så blir det lättare att ta tag i.”

De här nyårslöftena, vilken del av hjärna kommer de ifrån. De kommer ju ifrån vänstra delen, den rationella, analytiska delen. Trots att vi vid nyårsaftonens sena timma inte har kontakt med den. Ibland räcker det med en stor stark sen är den off-line. Två pilsner sen är man snygg. Sen blir man glad. Man är ju ute efter andra känslor.

Ändå fem i tolv när sladden är ur.

”Ja, det är rätt. Jag ska springa, jag ska träna mer på rangen. Jag äter för mycket. Jag ska ta tag i det.”

Det är ju löften an kan sympatisera med. Det är ju väldigt sällan man tar löften från västra hjärnhalvan, det vill säga förnuftet. Vi tror att vi fattar besluta på rationella grunder. Nej du, i själva verket är det så att vi fattar mängder av beslut på magkänsla, precis som på golfbanan. Vi gör det eftersom känslan är snabbast, den har redan hunnit påverka oss innan vi tar del av den information vi får via förnuftet. Motiven för våra beslut är inte alltid kända för oss själva. Ibland säger vi till och med att vi ska gå in förutsättningslöst i något. Vi går aldrig in förutsättningslöst i något, det krävs att man är lobotomerad för att klara det. Vi skaffar oss uppfattningar blixtsnabbt, uppfattningar som är en mix av förnuft och strukturerad analys.

”Alltså, nästa år ska jag självförverkliga mig själv. Då ska jag paddla runt Sverige. Jag ska hoppa bungyjump på Nya Zeeland. Jag ska inte sätta remmen vid anklarna, jag ska sätta dem mellan mina knän och se hur länge det håller.” De löftena man ju ha fullständig respekt för att de inte håller.

Trots att vi hämtar det ur förnuftet så blir det ingenting. Det måste finnas en förklaring till det. Psykologerna säger att hela livet är en jakt på känslor, att känslor är vår starkaste drivkraft. Känslor man längtat efter eller känslor man vill bli av med. 

Vilka är dina känslor inför golfsäsongen? Vilken del bygger upp din säsong, den vänstra eller högra delen? Hos mig tycks den vänstra delen trots allt ha regerat, den har på goda grunder ålagt mig att ta kontakt med Emma, vår excellenta tränare.

 

 

Golf som antibiotika

Januari känns som ett ändlöst projekt. I det gyllene snittet är allt exakt proportionerligt. Det gyllene snittet gör att vi upplever något som vackert, harmoniskt eller proportionerligt? Årets första månad innehåller inte det minsta tecken på ett gyllene snitt. Januari är ett ymnighetshorn av det sämre slaget.

Jag tog med mig frugan och gick på restaurang för att fylla på med något positivt i ymnighetshornet. Vi satsade på lite fine dining, det är på något sätt ett ymnighetshorn som svämmar över sina breddar ibland. Det blir lite överdrivet, jag vill inte ha en lång föreläsning om hur rädisan har fått sin syra.

Nåväl, den unika storheten lyckan låter sig inte framkommenderas. Att försöka hitta lyckan i januari är som att försöka älska überekvilibristisk jazz. Botemedlet, lyckopillret är nog att svälja golf som antibiotika och förnimma hoppet i horisonten.

Omfamna sina ambitioner

Det är ett nytt årtionde. Vi skriver 2020. Frågan man ställer sig; var det bättre förr? Nej, det är värre nu skulle nog pessimisten säga. Andra kanske skulle säga att det var bättre förr då när världen var rund och fortsätta; idag spretar den åt en jäkla massa håll. Dessutom finns en massa vassa kanter överallt. Vi som är lite äldre minns musikalen från början av 60-talet ”Stoppa världen jag vill stiga av”. Då var ju världen ändå rund, idag finns det kanter att hoppa ifrån överallt.

Ja, världen förändras. Eller gör den det? Kanske är det så att det enda som är nytt är korsordet. Men hur det än är med det kan vi ju försöka tänka nytt men det jobbiga med det är att det brukar förutsätta att man tänkt ett tag. För hur det än är så betraktar vi samtiden i backspegeln. Vi marscherar in i framtiden baklänges och tänker i ibland i samma takt som en kontinentalplatta rör sig, men oavsett tankehastigheten så handlar det om att ta sig från var vi är idag till vart vi är på väg.

Det är ett nytt fräscht, outforskat och spännande decennium som ligger framför oss. Vi har en bra chans om vi tänker annorlunda 3 + 3 = 7 - 1. Vi måste samla våra arméer, kanske också skaffa en överlevandslåda. Men låt oss slå fast att förändringens största fiende är att sitta nöjd. Det handlar om att sträcka ut och omfamna sina ambitioner.

 

Ta mig 100 dagar härifrån

(13.01.2020)

Efter en period av maximalt frosseri är det dags för diet och försakelse. Många av oss är likt Edward Blom tyngre efter julhelgen. Julen känns redan långt borta. Tomtar och nissar är tillbaka i tomteverkstaden. Midvinter och sportlov väntar runt hörnet. En del av oss flyr in i sommarnostalgiska och eskapistiska drömmar. Andra kan inte vänta på lördagsgodiset och öppnar godispåsen någonstans söderut.

Under ytan förbereder sig allt det som vi längtar efter. Det är långt kvar till våren som med sin inbyggda hänförelse skulle kunna liknas vid en förförelseakt av Kleopatra. Men visst är det lite ljusare. Det tänds ett litet hopp, det börjar kittla i golfnerven.

Men hur det än är så kommer tiden då vintern och våren vill slita kalufsen av varandra precis som Hattar och Mössor önskade göra under Fredrik I tid.

Bortom mörkblå vinterhorisonten finns det en porlande bäck, den lilla å som vi tar oss över för att nå vårens och sommarens rike.

Ta mig 100 dagar härifrån.

 

Välkommen till 2020-talet 

(01.01.2020)

Vi har gått in i ett nytt decennium. Det är dag att inventera. Kolla av investeringar. Vad har vi satt in på banken inför det nya årtiondet?

Vi avslutade 10-talet med att fira 70 år. En 70 år gammal golfbana är en redogörelse över tiden och ett golfhistoriskt avtryck. Låt oss inte glömma vår historia. Vi är inte en dagstidning, där ständiga nyheter ska presenteras, vi är vår historia, vi är också ett arkiv som samlar och dokumenterar 70 års historia.

Historien är en slags sanningsreservoar som syftar till att lossa det förflutnas grepp. Det nya och det nyputsade är bara en del av sju decenniers uttryck, kunskap, ideellt arbete, glädje och vilja. Låt oss aldrig förlora vår mittpunkt, låt oss vara klara över vilken som är vår huvudgata.

Välkommen 2020-talet. Vad väntar oss där? Låt oss inte sätta på önskehatten, låt oss istället förvissa oss om att vi går in i det nya decenniet med öppna ögon och är klara över att vi måste fortsätta att vara burna av vårt idéinnehåll. Att våra stjärnbeströdda ambitioner går hand i hand med lika höga krav på att vrida huvudet åt skilda håll och snabbt lägga märke till möjligheter som vi tidigare inte kunde eller ville föreställa oss.

Låt oss sträva tillsammans och mitt i denna sträva slå fast att det enda vi vet om framtiden är att den aldrig blir exakt som vi tror. Låt oss också komma i håg att verkligheten bjuder motstånd när man rör vid den.

Gott Nytt Decennium

 

Hej tomten!

(16.12.2019) 

Nu är det ju snart jul igen och jag förstår att tomten har fått in många, många, många önskelistor och nu när min önskelista kommer så blir det ju ännu mer för tomten och hans nissar att göra men jag skulle bli glad om tomten han med mina önskningar också. 

Mina önskningar handlar om golf, det gick nämligen lite så där med golfen i somras. Det var mer jämmer än jubel om tomten förstår. Spelet rann tidigt av mig som ett stilla vårregn på en kotlettfrilla. Ja, jag tror att tomten förstår.

Min önskelista:  

Ett snajdigare spel

Reducering av pajigheterna i min golf

Lite mera golf magic

Lite fler rundor som ger hår på bröstet

Mer grädde på golfmoset

En skopa av ungdomens ohälsosamt stora mängder energi  

Ett bättre muskelminne

30 poäng driverkunskap

och så önskar jag mig så klart fred på jorden.

 

Ja, det var kanske lite mycket och kanske blir svår för tomten att få ner allt i säcken, men jag lovar att jag har varit snäll under året. Nåja, en och annan svordom har väl undsluppit mig på golfbanan men annars har jag varit duktig och snäll.

 

 God Jul

 

December

(09.12.2019)

Juleljusen är uppe

Golfsetet är i förrådet.

 

Ung man föddes i Nasaret.

Julpynt.

Advent.

Adams julsång – igen.

Tysk tradition. Julgran.

 

Jul, idéer om frid.

Upprepning och formler.

Traditioner.

Kulörta kulor på grenen.

 

Glögg.

Skinka.

Julefrid.

Presenter byter namn.

Mer och mer.

Det blir liksom lite kristet.

Släktingbad på julafton.

 

En jäkla massa enfaldig julmusik

ÖVERALLT och HELA TIDEN.

 

Det mesta är rött.

Shoppingfrenesi.

Planera.

Pappa köper kvällstidning efter Kalle Anka.

Det är mycket nu.

Juliansen är hektisk.

Mamman är trött. 

 

Det är mörkt.

Det är kallt.

Vintern har bara börjat… brrrr.

Själens kvidande. 

 

Post-jul-känsla.

Dags att loda för ljuset

Solsken är en välsignelse

Komma i form.

Ger mig tusen på att det ändå blir ännu en vår.

Att golfsetet kommer fram.

Tänker; pegga upp, det piggar upp.

 

Jag - en unfluencer

(02.12.2019)

Det finns en jäkla massa influencers idag, dom är precis överallt, den ena yngre än den andre, likt en gräshoppssvärm svämmar dom över nätet, men jag har inte sett en enda unfluencer. Låt mig fyll den luckan för en stund. 

Alltså julen – det är inte min påse, den är som en uppblåst jättemaräng, och hur är det egentligen har inte julen ”jumped the shark”. Har den inte sett sina bästa dagar. Barnen har ju ingen som helst aning om Jesus, de tror banne mig att julen firas till åminnelse av tomten.

Det finns ju så mycket annat att göra, utbudet är enormt, ett oändligt ymnighetshorn att ösa ur. Man ju till exempel åka och spela golf på varmare breddgrader. Man kan ju ersätta Kul Jul med Roligt Bakom Klubban.

God advent

 

Accept your flaws

(25.11.2019)

Beundra är bra, nästa lite nobelt, men avundsjukan är något negativt, något nästan syndigt, menade påven Gregorius, han kastade in dem bland de sju dödssynderna. Avundsjuka kan till och med vara smärtsamt, till skillnad från vällust och frosseri som ju skänker njutning. Avundsjuka svider.

Men det är ju oundvikligt när man ser den där golfaren, som gör precis allt rätt, man blir lite avundsjuk. Lite så där i smyg. Men det finns en lösning, det nya är att ju att go with the flaw och säga till sig själv; perfection is boring, its forgettable.

Till sist; det är månad elva, nu är det bra att lida sig fram till och med månad tre … ytterligare en gång.

Vi ses inte på golfbanan

 

En reflektion

(18.11.2019)

En väl vårdad sving bör väl leda till en välvårdad sving.

Vi ses inte på banan 

 

In i natten

 (11.11.2019)

Hösten är som pyspunka. Det är mörkt och kallt. November är månaden då vi går in i natten och avvaktar ljuset. November är som när tuggummit förlorat all sin smak.

Hur får man till en mental samklang med en månad som saknar all form av tillmötesgående personlighet och som är sinnebilden av imperfektion? Flykt. En zombiemånad, en monstermånad. Man kan inte ens injicera lite golf.

Det är oändligt långt till tiden då vintern resignerar och förändras till något förbluffande, till tiden då allt är vidöppet, tiden där det finns en löftesrik doft – doften av vår.

Det borde baske mig finnas en raderaknapp för månad elva, det skulle bidra till en högre bruttonationallycka.

Vi ses inte på banan.

 

Goda ting förtjänar vår väntan

 (04.11.2019)

Livet har lärt mig att vi människor bara är en del av naturen, och en liten del i ett större sammanhang. Denna lärdom har hjälpt mig att sätta saker och ting i perspektiv. Golfen till exempel.

Golfen har lärt mig att bejaka det ofullständiga och att goda ting förtjänar min väntan. Den har också lärt mig att stanna upp, reflektera och slappna av och därmed skingra tankarna kring det som pågår runt mig.

För mig är en lyckad golfrunda en slags ceremoni som sätter mina sinnen i en samstämmig harmoni, trots att det handlar om att gräva djupt i den mentala myllan och hantera något obestämt och outgrundligt.

Golfen har gett mig en dämpad anspråkslöshet och ett upphöjt tänkesätt. Den har också vidgat mitt sinne och fått mig att lämna likgiltighetens stora ocean. Den har skapat emotionella förbindelselänkar som löper båda framåt och bakåt, den har fått mig att inse att det är klokt att ta de små stegen och inte låta sig överväldigas av den större bilden.

Vi ses på banan.

 

November talar klarspråk

 (28.10.2019)

Alla resor har en början.

Alla resor har ett slut.

Årets golfresa har checkat ut.

November beredd att checka in.

 

Det är regn och nordanvind.

Det gröna har domnat bort.

Nakna grenverk.

 

Kallras från norr

Kattegatt är grått och kallt.

Det är havskallt.

 

Bleksol.

Halloween.

Svartis på frusna våta vägar,

Eskapism.

 

Dysterhet.

D-vitaminpiller.

Det är skitväder helt enkelt.

 

Godisströssel på mjukglassen.

Barfota i gräset.

Picknicken på stranden.

Sommarfjäril.

Entrecoten på grillen.

Rosévin på altanen.

 

Allt känns djäkligt avlägset.

Sorgligt.

Ack ja.

 

November talar klarspråk.

Blown out of proportions.

Det är bara att tugga i sig.

Mer hemmets härd än golf.

 

From my point of view.

November är ett nacksving.

November borde vara verboten.

 

Vi ses inte på golfbanan.

 

Tuppkammen hamnade på sned

(21.10.2019)

Det blev inget med tuppkammar eller bulls eye. Nej, dagens runda blev en runda där jag visade upp en rätt gedigen fellista: ingen skärpa, slarv, tekniska fel, okoncentrerat och många bortslagna bollar. Kort sagt runda var ett bottennapp.

Visst tändes hoppet några gånger under rundan men jag får nog skaffa tuppkam och hitta bulls eye vid nästa runda. Revanschlust är inte att förakta som stimuli.

Vi ses på banan.

 

Ganbare

(14.10.2019)

Det japanska ordet ganbare är användbart inom golfen, det är en sammanslagning av ”gör ditt bästa” och ”ge inte upp”. Ordet beskriver en entusiasm, beslutsamhet och ihärdighet. Något för oss golfare kanske.

Vi ses på banan.

 

Just i kväll är det sol om aftonen

(07.10.2019)

Gässen kacklar sig i en fladdrande v-formation söderut. Ett sädesärlepar, som hållit mig och min fru sällskap vid vårt sommarhus sedan våren trippar på gräset med sina två avkommor och liksom säger tack-för-i-år. Andra flyger förbi för att flockas på Falsterbonäset innan de flaxar vidare mot varmare breddgrader. Vi golfare flockas på internet runt golfresor för en eventuell tillfällig förflyttning söderut.

Men ännu är det inte dags att drabbas av höstdepression och förvirring, det är inte sommar men ännu inte höst. Ytterligare ett tag kan vi förnimma sommaren, men den är ta mig sjutton långt in i sista akten. Men hösten har börjat klä sig. Bär, svamp, det brinner i träden, saffransgula löv, 11 sekundmeter på Kattegatt och frostiga nätter väntar på att äntra scenen och spela upp höstakten, ett drama i tre akter i bästa Norén-stil.

Det är nu vi golfare ska kraftsamla, hämta den energi vi laddat upp med under soliga sommardagar, 23 rundor och salta bad. Det är nu vi ska befria oss från omöjligheterna. Det är nu vi ska frigöra oss från det där ticset som har visat sig vara lika svårt att bli av med som ett heroinberoende. Det är nu vi ska vi visa vad vi har utvecklat under säsongen. Nu gäller det att dra ner mössan över öronen, dra på sig den fordrade golfjackan och dra upp dragkedja ända upp under hakan och visa lite jävlar anamma.

I morgon kan det vara höstdimmigt och rått, men just ikväll är det sol om aftonen.

Vi ses på banan.

Lyckan finns inte i resterna

 (30.09.2019)

Nokorimono ni fuku ga aru – ”lyckan finns i resterna”, säger man i Japan. Jag kan verkligen inte hålla med. Jag fann ingen som helst lycka i resterna av mitt golfspel häromdagen.

Nåja, nu avser ju japanerna rester av mat när de uttrycker sig på det sättet. Jag vet inte hur japanerna uttrycker sig om de spillror som finns kvar av ett kvaddat golfspel, men jag vet mycket väl hur jag vill uttrycka mig, men min mor förbjöd mig en gång att använda kraftuttryck så det är väl bäst att avstå.  

Vi ses på banan.

 

Porsche Carrera S

(23.09.2019)

Min inledning på senaste rundan var som att starta en Porsche 911 Carrera S, det smattrade och morrade. En rapp respons från en brutal driver. Men lugn gott folk, det lugnade snart ner sig. Mina skyhöga förväntningar efter starten plockades snart ner på jorden. Spelet blev allt mer likt motorljudet från en rejält begagnad och sliten Fiat Punto. Den likhet med en Porschemotor som kvarstod var det hetsiga temperamentet.

Resten av rundan skulle väl kunna liknas vid en skotte som fått lite för mycket innanför den skotskrutiga västen.

Det är bara att bryta ihop och gå vidare. 

Vi ses på banan.

Tempusgolf

(16.09.2019)

Einstein lär en gång ha sagt att en lycklig människa är alltför nöjd med nuet för att tänka på framtiden. Som golfare är jag beredd att hålla med. När allt rullar på under rundan och man scorar bra lever man verkligen i nuet. Man är defintivt i ett presenstillstånd.

Efter ett antal dålig beslut och ännu sämre ”leverans” befinner man sig plötsligt i tempuset imperfekt: ”varför gjorde jag så”, ”hur sjutton kunde jag ta den klubban”, ”varför såg jag inte den lutningen”. Ja, jag antar att du som golfare är väl bekant med detta tillstånd.

Efter rundan landar vi i ett perfekttillstånd; vi beskriver för alla som vill höra hur det har gått, (de flesta vill inte höra det, framför allt inte icke-golfare).

Och till sist hamnar väl många av oss i futurumtillståndet; ”nästa gång då…”, ”jag måste besöka rangen oftare”, ”jag måste spela oftare”. Ja, du vet.

Vi ses på banan.

Shakerrörelsen

 (09.09.2019)

Golfen får mig att tänka på Shakerrörelsen, ni vet den kristna rörelsen som stod för minimalism, inget skulle tillverkas onödan. Deras design saknar krusiduller och utsmyckningar, ett bord är ett bord och dess skönhet ligger i funktionen, till och med ett ornament kunde ses som syndigt.

Är det inte på samma sätt med en effektiv och bra golfsving. Är det inte lite shakerkänsla, över en sådan; avskalat, enkelt och inga utsmyckningar – golf är golf. Shakerstilen innebär att det som har den högsta användningen också har den största skönheten, precis som en bra drive alltså. 

Vi ses på banan.

 

Repris på sista nio

(02.09.2019)

I Robert Schumanns Cellokonsert A-moll binder han ihop satserna med små övergångar istället för traditionella pauser. Jag behöver på samma sätt binda ihop det jag lärt på träning och få smidiga övergångar från det jag inte kunde innan till det jag kan nu. 

Efter att Franz Josef Haydns symfoni nr 96 Miraklet framförts första gången skrev han till sin älskarinna, sångerskan Luigia Polzelli: lo ho fatto un furore, con una nuova Sinfonia, loro hanno fatto replicare … Succé för den nya symfonin; de begärde repris på andra satsen.

Jag begär repris på de sista nio från min runda häromdagen. Det är väl inte för mycket begärt. Eller?

Vi ses på banan.

 

Golf på vinspråk

(26.08.2019)

Min senaste runda på appellation Falkenbergs golfklubb bjöd på såväl god mognad som stor fräschör. Spelet dansade som en älva genom solvarmt gräs, onduleringar och små vita hål på underbara gröna, släta ytor.

Upplevelsen förstärkte och förfinades genom essenser av havsluft som på ett ytterst elegant sätt blandades med förföriska aromer av järn och grafit. Det blev en runda som handlade om dimples, balans och djup komplexitet, där hänförande halländska toner av gräs och sand smög sig in. Det blev en runda som uttryckte sig på längden, ”tout en longueur” och avslutades med en underbart lång och fin eftersmak. Skål! 

Vi ses på banan

 

Du milde tid

(19.08.2019)

Fulländad golfkunskap handlar det om att vara herre över sina klubbor, behärska dem till fullo, veta vad de förmår och kunna piska dem mot dess gränser?

Men herregud, det är ju lika omöjligt som att fånga rök från en eld. Ja, du milde tid.

Vi ses på banan.

 

Hit it again

 (12.08.2019)

En dålig drive är inte det sämsta bara den ligger spelbar, brukar jag tänka när jag går fram emot de bollar som drar iväg mot ett eventuellt dåligt läge. Det påminner mig och Alastair Scott Robinson, en av de tre första tränarna som kom till Sverige från England.

Vid ett samtal med honom berättade han att han tyckte att vi svenskar gjorde golfen allt för komplicerad. Golf handlar om tre saker sa han; hit it, find it and hit it again. Jag är beredd att hålla med.

Vi ses på banan

Bli aldrig omättlig

      (05.08.2019)

I ”Den gudomliga komedin” strukturerar Dante Alighieri helvetet i nio kretsar. Tredje kretsen: De omättliga tvingas ligga ner i gyttja under regn och hagel.

Det gäller minsann att vara försiktig och inte bli girig eller omättlig och vara nöjd med det man åstadkommit under sin golfrunda. Eller hur.

Vi ses på banan.

 

Golf – en vägvisare

31/7-2019

Ord för golf: högkvalitativt, juste, intensivt, psykiskt, fysiskt, energiskapande, glädjerikt och kamratskap. En oumbärlig vägvisare in i ett justare samhälle. A sport that is gaining momentum around the world.

Håller du med?

Vi ses på banan.

 

Lägga korten på bordet

 22/07-2019

Jag ska säga som det är. Lägga korten på bordet. Vissa hemligheter är för jobbiga att bära på. Det är inte världens enklaste sak att göra. Men här kommer mitt erkännande. 

Emma – jag har inte gnuggat gräs som jag borde ha gjort. Det har inneburit att mycket ligger kvar under jäsduken. Mitt spel kan just nu jämföras med en sorgsen joik från Sarek.

Du gav mig ett skarpt körläge. Du visade mig Manettinovredet, komfortläge eller sportläge, klick, klick Du lärde mig att ställa in spelläge och ändra karaktären på mitt spel, ändå hackar spelmotorn betänkligt då och då. 

Vi ses på banan.

 

You want it, we have it

15/07-2019

Falkenbergs golfklubb (FKG), en oförtruten bärare av golfens traditioner, en golfklubb som enklast beskrivas med; ”you want it, we have it”. 

Här hänger golfare av alla sorter. För autenticitetssnobbar kan jag meddela att FGK är en underbar golfbana i ett land fylld av sådana. Det är en klubb med en atmosfär som lockar och med banor som är lika miljövänlig som en eko-butik.

Verksamheten drog i gång 1949, sedan dess har mycket ändrats, FGK är inte en klubb som cirklar runt i gamla leriga traktorspår, det är en progressiv golfklubb som flätar samma det gamla med det nya - men golflivet är intakt. 

70-åringen har med tiden blivit ett golfens nav i Halland. Här trivs alla typer av golfare, allt från prestationsknarkaren till den vars spel balanserar vid avgrunden då och då. Man har helt enkelt ”a good time” här, oavsett vem man är eller hur man slår sina slag. Allt detta är tryfferat med en charmig, vänlig och sympatisk personlighet. Sammantaget kan vi slå fast att det är en bana som är väl värd att gnugga gräs på. 

Efter rundan går man in på restaurang, slår sig ner på verandan, kikar ut över 18-hålet, daskar kepsen i bordet tar ett par opretentiösa bärs eller en bit mat och snackar skit med kända och okända. 

Vi ses på banan.

 

Sex menses

     (01.07.2019)

Ordet semester härstammar från den romerska senaten. Man jobbade i sex månader (sex menses) och var ledig i sex månader. Tyvärr har vi inte några sådana excesser inskriva i svensk semesterlagstiftning. Det var bättre för, eller hur.

Men bortsett från dagens olägenhet med allt för korta semestrar kan vi väl slå fast att semesterledighet är en möjlighet att inte göra någonting och när man gjort det så vilar man sig, en tid att skala ner och koppla ur.

Semestern är också en tid då man kans slösa bort tid utan drabbas av dåligt samvete. Men det är klart man kan ju alltid snöra på sig golfpjuksen och lira lite golf och vila efter det. 

Vi ses på banan.

 

Golf - ett ändlöst projekt

Tvekar du att börja spela golf? Du har ju hört så mycket om hur svårt det är. Låt inte det skrämma dig, det är svårare än så, men det är som mycket annat svårt, man får ta mig tusan slita i gruvan först. Att lära sig att lira golf kräver ett visst mått av besatthet och en rejäl dos av djävlaranamma.

Men lugn, belöning och njutning kommer. Så småningom får du, då och då, till ett snajdigt spel. Ibland kommer du till och med att kunna bekanta dig med liten fågel.  

När du nått ett visst mått av framgång handlar det om att klamra sig fast och rikta in sig på att hindra förfallet hos sådant som du redan uppnått. 

Med denna insikt kan man slå fast - golf är ett ändlöst projekt. Det är en blandning av surdeg och sötlimpa. Det är definitivt inget för komfortgökar som föredrar ett lätt tuggmotstånd.

Till sist, förse dig med en arsenal av bortförklaringar, du kommer att behöva dem.

Vi ses på banan.

 

En midsommarnattsdröm

17/6-2019

Det är redan midsommar. Puh! Allt går så jäkla fort när man har det bra. Men det blir bra med midsommar, trots allt, den innehåller ju så mycket kul; midsommarstång, små grodor, enbärssnår musikanter, små gummor och till det kan vi ju lägga väl kylda snapsar, sill, potäter och jordgubbar. Och så har vi ju sju saker att lägga under kudden. I år ska jag lägga sju golfbollar där och drömma om framtida superrundor.

Trevlig midsommar!

 

It ain’t over till the fat lady sings

3/6-2019

I helgen besökte jag och min fru goda vänner i Oskarshamn. Vi spelade på deras hemmabana Skorpetorp, Skorpan kallad. En omväxlande, välskött och trevlig bana. Men mitt spel var inte lika trevligt. De första nio balanserade ständigt vid avgrunden, ibland föll det till och med ned i bråddjupet. Det var ett spel som då och då framkallade något som skulle kunna karakteriseras som, känslomässig instabilitet.

De första nio låter sig enklast sammanfattas på franska; quelle horreur 

En helt annan skapelse vaknade på de sista nio. Det var liksom plattan i mattan. En energi som på ett bättre barnkalas infann sig.

Mina svingar var plötsligt lika tajta som en garderobstor restaurang jag stött på i Tokyo. Jag hittade en kraft i drivern som innebar en smärre organförskjutning. Det var inte hopplöst längre, tvärtom hoppet var löst. En feel-good-känsla infann sig.

Återigen visade det sig att det är sant som det är sagt; it ain’t over till the fat lady sings.

Vi ses på banan.

 

Människans drifter

27/5-2019

Människans drifter manar till handling, men inte nödvändigtvis till förnyelse av tankemönster.

På samma sätt som barnets vippmugg, du vet den där som snabbt ställer sig upp igen om den välts omkull behöver mitt golfspel ibland komma tillbaka till upprätt läge där jag kan spela utan onödigt ”spill”. 

Det är väl just detta som karakteriserar förmågan att spela hygglig golf, nämligen förmågan att ta bort det som står i vägen för en bra runda, att man uppdaterar sin programvara hos våra tränare och/eller på rangen och gör en omstart och på det sättet skapar ett njutningsmedel för sig själv. Och det är ju så att njutningsmedel lätt blir beroendeframkallande, eller hur. 

Vi ses på banan.

 

Tetriskloss

20/5-2019

Ibland får jag till ett spel som får min haka att fara ner som en tetriskloss. Det är liksom oaa hela natten, ooa hela dan, ao ao ao.

Vi ses på banan.

 

246 och 497

13/5-2019

Hur kan man förväntas styra ett land som har 246 olika sorters ostar, sa en gång den tidigare franske presidenten Charles de Gaulle. 

Ja, det låter ju onekligen komplicerat och ändå förväntas vi golfare klara av golfsvingen som innehåller minst 497 olika ingredienser av vilka några bara kan hittas på bakgator i Katmandu.

Vi ses på banan.

 

Har du skällt ut din driver ännu?

3/5-2019

Jag har gjort det och jag kan säga att den inte gillar det, den surnar till och hämnas. Men en sak kan man i alla fall säga till deras försvar, de är inte långsinta.

Vid dåligt spel kan man ju också använda sig av primalskrik. Har du prövat det? Inte. Det lär vara bra för att lufta ut alla negativa känslor 

Jag har under valborgshelgen spelat på Österlens GK (Lilla Vik), det är ett sätt att skaffa sig självförtroende. Det är en trevlig bana där många fairways är lika breda som Laholm. Det gjorde gott.

Spelet där fick mig också att inse att square inte avser något romantiskt litet torg i en italiensk stad i Toscana och att ett svingplan inte är något som ger flygskam att använda.

Nåväl, hur det än är med hämndlystna drivers, torg och svingplan så har säsongen börjat bra. Jag tillskriver vår tränare Emma det. Tack Emma! 

Hur har din säsongsstart sett ut?

Kan en valborgsbrasa bota en slice?

25/4-2019

Natten mellan valborgsmässoafton och 1 maj var för länge sedan en magisk natt då onaturliga och hemska saker kunde inträffa. Det var tiden då allt ont, häxor och onda andar skulle skrämmas bort med eldar. Men det är också då det ska firas att vintern är borta, och allt gammal bråte ska bränna, det är tid att säga hej till ljuset och den vackra underbara våren.

Men numera tror vi ju inte på häxor och onda andar. En mer modern variant är väl att det borde finnas en stor rishög att tända för att skrämma bort dåliga svingar. Jag kommer att ta mig till en valborgsmässoeld och för att se vad den kan göra åt en slice.

Önskar er alla en glad och fin Valborg

 

Släpp äggskeden

18/4-2019

Våren är ett varumärkeslöfte som alltid hålls; sol, värme, ljus och påsk. Men vi kanske också ska lägga till ytterligare ett löfte; golf.

Påsken är ju starkt förknippad med god mat, färgglada ägg, lammracks, lax, påskäggsletande och umgänge. Men kanske kommer du att använda varumärkeslöftet golf och tryffera påsken med att spela en eller ett par rundor.

Kanske kan de rundorna ge det gyllen snittet – där allt är exakt proportionerligt, det vill säga lagom med påsk och lagom med golf.

Kanske golfen blir en bra ventilationslucka i allt påskfirande. En kombination som blir en värmande fest för alla sinnen.

Epikuros menade att vi är lyckliga när vi har behagliga förnimmelser, så tveka inte, släpp äggskeden vid ett bra tillfälle och greppa drivern i stället. Men du - glöm inte att direkt efter rundan dekantera en fin Côte du Rhône - det blir gott till lammracksen.

Glad påsk!

 

Gorgonzola, Arkimedes princip och Kånken

14/4-2019

Inför varje ny säsong är räkneverket nollställt. Någon gång i mars, april känner vi att det dags att rota fram klubborna. Varje gång känner vi att årets säsong kommer att bli ett omistligt äventyr, lika karismatiskt som ett musikstycke ur Wagners Nibelungens ring.

Många av oss har säkert fått med oss ett justerat partitur av vårt tränarteam, ett partitur som beskriver ett vackert och bollskönt stycke som växlar mellan det rytmiska och det reflekterande men som också innehåller ekvilibristiska passager som påminner om tidigare stora rundor.

I nystarten är inget filtrerat, allt är maxat i våra hjärnor. Här ska inget vara som det är, här räcker det inte att spela enligt méthode ancestrale - den ursprungliga metoden. Här är tidigare och nyfunna erfarenheter i samklang med nya lärdomar, som våra tränare förmedlat ett bra sätt att slippa uppleva de första rundorna lika utmanade som att hantera en gorilla i en kaninbur.

Men hur det än är med partitur och kaninburar – det kommer att bli roligt med årets säsong, men som så mycket annat kul här i världen – gorgonzola, Arkimedes princip och Fjällräven Kånken måste spelet, för att nå framgång, bygga på ett rågat mått av lekfullhet. Med det som anvisningar i partituret kommer vi alla att få upplevelser som kan jämföras med att få smaka storslagna vinklassiker, som till exempel förstacruerna från Bordeaux.

En hårdsnörd korsett

8/4-2019

En ny säsong är inledd. Är du förberedd? Var bara lugn, jag är övertygad om att du och jag i det förflutnas sediment kommer att hitta ett spel denna säsong som är vackrare än takmålningen i Sixtinska kapellet, inspel som är lika tajta som en hårdsnörd korsett, ett frustande järnspel som får bollen att fara fram som en häxpipa på påskafton, en fart i drivern som får varvräknarnålen att ursinnigt jaga mot rödmarkeringen. Jag är också fullt förvissad om att du och jag kommer att få till ett spel där de tekniska felen är lika sällsynta som tryffel i Medelpad.

Vi kommer att få se ett golfspel, signerad av var och en av oss som handlar om tankens klarhet. Den komplexa ritningen till vårt spel har inte tvingats passera någon byråkratisk, tungrodd byggnadsnämnd, här är det våra duktiga och engagerade tränare som hjälper oss att ”sätta spaden” i marken direkt.

Hur kommer då allas vår premiär att recenseras? I den första svenska recensionen av Beethoven i Sverige år 1810, stod det att läsa; ”Symfonien af Beethoven är ej utan förtjänst, ehuru kanske lite osammanhängande”. Ett sådant omdöme kommer inte bli aktuell efter årets premiär, recension kommer istället att handla om 100 procent ren njutning, ungefär som i en violinkonsert av Tjajkovskij. 

Golfvänner, låt oss tillsammans drömma större. Låt oss lyss till den golfsymfoni vi vet att var och en av oss kan spela upp. Låt oss blunda, hoppas och tro att ordet för våren blir céleste – det vore en himlaboren fröjd att drömma om.

Stora golfsläppet

31/-2019

Så är då säsongen igång. Äntligen ligger det där framför oss, det där saftiga benet som vi längtat efter hela vintern. I kroppen dansar endorfinerna rumba och man får en golffrossa som känns ända ut i tåspetsarna. 

Vi slår ut på 1:an. Ett hela-ansiktet-leende-utslag. Man betraktar bollens våldsamma penetrering av luften men är samtidigt trygg med att bollens form, ömsint kommer att lägga tillbaka varje luftmolekyl som följt fartvindens väg över bollen på samma plats som den svävade på innan bollen passerade. 

Känsla är euforisk. Man känner att första rundan förmodligen kommer att kunna jämföras med upplevelsen av att hälla vin ur ett georgiskt uppgrävt kvevri-krus. 

Eller? Finns det en alternativ verklighet att förhålla sig till. Något mer verklighetsnära. Jag bestämmer mig för att undersöka saken och prata med några som gått banan premiärdagen. 

Jag får en pratstund med Therése Nerpin och Malin Vingeskog som tar igen sig med en kopp kaffe i vår restaurang efter en träningsrunda med vår headpro, Rikards Fors.

Det båda skulle väl kunna beskrivas som high performers. Therése spelar på LET Access Series, en undertour till Europatouren och Malin, som är knuten till Saltsjöbadens golfklubb spelar på Swedish Golf Tour. 

Båda studerar på Högskolan i Halmstad och där på Halmstad Elitmiljö som vänder sig till elitgolfare som vill kombinera sin satsning på golfen med studier på högskola.

De är mycket nöjda med dagen runda och träning med Rikard.

- Det gick bra för att vara första rundan, säger de båda med ett glatt leende.

De tycker båda att vår bana rent layoutmässigt är bra och att den är rolig att spela. De berömmer också banans skick.

- Bana är jättefin. Verkligen fina fairways, säger de. Malin lägger till att hon puttade lite långt på några hål.

- Greenerna var snabbare än jag hade trott, säger hon och skrattar gott.

Med beröm godkänt till våra greenkeepers alltså. Det är bara att ta av sin flat cap, bocka och konstatera att det stora golfsläppet är genomfört med bravur.

Alf Lernestam

 

En betraktelse inför ”The grand opening” 29 mars

27/3-2019

En ny säsong öppnar 29 mars. Dags att väcka liv i golfen igen och frigöra rotationen. Det är med välbehag vi anar våren. En ganska grå vinter går mot sitt slut. En helt ny fräsch säsong ligger framför oss. Återigen kan vi ta upp vårt fritidsnöje med betoning på nöje. Vi kan ta upp den idrott som i sig själv innehåller så rika möjligheter till socialt liv, nöje utmaning, avkoppling och idrottslig samvaro.

Golfbanan är en idrottsmiljö varifrån kraft, etik, energi och förnyelse genereras till var och en av oss. Golf är speciellt genom att det är den enskildes kamp mot sig själv, banan, vädret och motståndaren. 

Jag hoppas att golf för dig, som för mig är en idrott där kamratskap och lek står i första rummet. Där gemenskap kommer före individuell strävan. Låt oss inte glömma att det viktigaste med golfen är samvaron och nöjet med själva utövandet. Låt den vara en befrielse och avkoppling i sällskap med vänner och klubbkamrater. Försök njut även de dagar då bollen överhuvudtaget inte går åt det håll du tänkt dig. Jo, jag är medveten om det är en utmaning att göra det men det gäller att hålla fokus på blomstrande tankar. 

Spela golf med dina kamrater, hjälp varandra, träna med varandra det är ett sätt att bli en bättre golfspelare. 

På vilken nivå vi än befinner oss har vi en sak gemensamt – golfbanan – idrottsplatsen. Det är där du, jag och våra elitspelare slår våra golfslag. 

Falkenbergs golfanläggning är en fin idrottsplats för dig, för mig, våra elitspelare, och våra gäster. Det är en plats för fritidssysselsättning där alla kan mötas oavsett nivå, oavsett ålder och oavsett bakgrund. 

Golf är givande, roligt, engagerande och avstressande. Det är en värdefull social fritidssysselsättning, en gentlemannasport som vi tillsammans ska vara rädda om. Det är en sport som ger dig och mig mervärde. En sport som i sitt väsen bär frid, endräkt och sann glädje. 

Hoppas att du är laddad inför ”The grand opening”. Och du, ta i så mycket trä som möjligt. Det ger tur, det vet vi ju. 

Vi ses på golfbanan.

 

 

 

Visst går det låååångsamt!

25/3-2019)

När man blir lite äldre får man ständigt höra att tiden går fortare än den gjort tidigare. Jo, jo. Det finns dock en sak som förefaller låååångsammare och låååångsammare för varje år. Jag vet inte om du som är lite äldre vet vad jag pratar om. Inte! Jag talar om vintern. Visst blir den bara längre och längre ju högre upp i åldern man kommer. Eller misstar jag mig. Det kanske inte har med åldern att göra. Orsaken kanske står att finna i att jag spelar golf. Sedan jag startade med det har inte bara vintern rasat, den har blivit rasande lång också om än inte så himla kall. 

Men så, mitt i mörkret är det någon som plötsligt tänder lampan, eller åtminstone vrider på dimmern lite, lite grand. Första anar man det bara. Sedan blir det tydligare. Plötsligt är det ljust när man går upp. Det är ljust ända fram till klockan sex. 

Så en morgon, när man står där och borstar sina tänder hör man några fåglar utanför fönstret som kvittrar glatt och obekymrat. Nu inte bara syns det nu hörs det också och plötsligt känns det. 

Jo, jag kan säga det bestämt. Våren är här. Jag känner det. VÅREN ÄR HÄR. Jag vet att det är så. Det sa fågelparet utanför fönstret. Det KVITTar vad du tror, vi är här med våren, sa de. Och vet du vad. Jag tror dem. De har vridit på fullt ljus och till och med lite värme. 

Jag är redan i källarförrådet och rotar efter golfklubborna. Vi ses på banan. 

Alf Lernestam

Danspartner sökes

19/3-2019

Det är alldeles strax dags att dra igång vårsäsongen. Det är snart dags att ge frihet åt kreativitet, glädje och passion, att släppa fram den flodvåg av positiva förnimmelser som ilar upp och nedför ryggraden när man ser första golfrundan framför sig, du vet rundan då allt fungerar. Rundan där allt ”telegraferas” klart och krispigt mellan gräset, klubban, bollen och hjärnan. Rundan som skapar elektriska vågor i kroppen och som får det att kännas som om man skulle upplösas i miljontals exploderande energiklot.

Den ryske tonsättaren Pjotr Tjajkovskij sa en gång: ”livet är en evig växling mellan dyster verklighet och fladdrande lyckodrömmar”. Jag är övertygad om att du och jag kommer att ge oss själva mer lyckodrömmar än dyster verklighet under den säsong som står för dörren.

Nåja, hur det än är med den saken kommer det att bli spännande att följa vår klubbs utveckling med den nye klubbchefen Fredrik Hansson. Det har börjat bra, det känns som om han tillsammans med sina medarbetare är på spaning efter något bättre, större och vassare. Men han har ju också gjort det tydligt att vi inte kan nå en jämn och stark kraftleverans utan medlemmarnas engagemang.

Det är dags för oss klubbmedlemmar att skapa en väckelsemöteskänsla och ge varandra och klubben ett handtag. Det är dags att bjuda upp till Falkenberg GK-shuffle. Danspartner är du och jag.