Pitchup!

Den här bloggen kommer, föga överraskande att handla om golf. Golf ur alla möjliga och omöjliga aspekter. Lite tankar, lite funderingar. Lite på skoj och lite på allvar. Min ambition är att tillsätta en buljongtärning till golfandet.

Jag, som ska försöka spetsa till golflivet med en smakförhöjare heter Alf Lernestam. Jag är civilekonom men också copywriter. Mitt yrkesliv har handlat om kommunikation, marknadsföring, grupp- och ledarutveckling och varumärkesstrategier.

Att jag är medlem i Falkenbergs Golfklubb har sin grund i att jag och min fru har ett sommarhus i Stensjö. Jag har varit medlem i Falkenbergs Golfklubb sedan 2008 och har spelat golf sedan 1994.
Låt oss stanna där och sätta igång.

Let´s pitchup!

Alf Lernestam

 

 

Gräll bakelse eller Papphammar

(06.07.2020)

Golf bär på nivåer av skönhet, magi och spänning, det är ett spel där du litar på dina instinkter, ger ett uttryck för din blick, gör slag du älskar och använder de kunskaper du samlat på dig. Det byggstenar som skapar en fin runda är väl finstämda inspel som ger balans till de råare elementen som en kraftfull drive. Det är ett spel där det glimmar till en kort stund för att sedan försvinna bort. Det skulle också kunna beskriva som korta stunderna av upphöjdhet som kommer och går som blixtnedslag, häftigt och plötsligt, snabbt övergående

Golfen är en flykt, en frihet från det teknologiskt utvecklade, det gråa, det raka och det förutsägbara. Den är oberäkneliga, ständigt föränderlig. 

Då och då hamnar man i ett flow, zonen kallar vi det inom golfen, det vill säga i ett medvetandetillstånd som inträffar när man blir helt uppslukad och hamnar bortom sin reflekterande självmedvetenhet. Golf kan verkligen vara sann magi.

I scorekortet kan man exakt destillera vad som hände, fråga är om det visar en gräll, fluffig bakelse eller åskådliggör att man under rundan mest har framstått som golfens Papphammar.

 

Golfens madam och en dikt om tjeckiska traktorer

 (29.06.2020)

Vi håller, lite motvilligt på att anpassa oss till vår virussmittade tid och oss själva. Playtime is over, eller…

Klockan är 09.40 fairway har druckit sol hela morgonen, ljuset är varmt mättat, morgonbrisen smeker gräset, luften är fylld av löften, förväntningarna kittlar i kroppen, allt är draperat i magi, runda har precis börjat, en gyllene improvisation, ett svoschande ljud från min driver.

Golfens madam har ännu inte bestämt var hon tänker ta mig denna förmiddag, man vet aldrig var man hamnar när solen går vakt. Allt är sagolikt, det känns som om det bakom varje dogleg kommer att dyka upp en hjord enhörningar. Jag känner mig besjälad.

Lockelserna är många, det ena leder till det andra, tiden flyger iväg, innan jag vet ordet av stapplar jag uppför backen mot klubbhuset medan jag försöker reda ut vad jag egentligen upplevde. Allt smälte samman likt vävnad och ben.

Jag är hungrig, jag tar mig till restaurangen. Jag äter en bit mat, torkar mig om munnen.  Rör mig likt en fet åsna på en strand i Grekland mot bilen. 

Hur ska jag klara att landa i verkligheten igen? Enda lösningen - jag åker hem och skriver en dikt om tjeckiska traktorer.

 

Wolfgang, jag och en näve grus

(22.06.2020)

I ett brev till pappa Leopold Mozart, november 1777 skrev sonen Wolfgang; ”lyckan är ett bestående ting – bara i vår fantasi”. Han skrev i samma brev att man inte ska glädjas eller sörja i förväg. Ja, den gode Mozart var inte bara ett musikaliskt geni – han hade uppenbarligen också en del filosofiska talanger. 

Han spelade säkert inte golf och skälet var väl att det inte var uppfunnit vid den tiden. Visserligen hade han gåvor utöver det vanliga och förändrade musikvärlden men några idrottsliga utsvävningar verkar han inte ha sysslat med. Om han gjort det hade pappa Leopold säkert förbjudit det eftersom det inte hade gett många dukater eller floriner.

Nåväl, hur det än var med den saken så bör i alla fall jag tänka på detta med lycka, glädjas eller sörja i förväg när jag är ute på en runda. Jag behöver lära mig att finnas i nuet även om rundan efter några hål verkar utvecklas till något som har lika mycket karisma som en näve grus.

 

Säker på att vi har Bregott hemma

 (15.06.2020)

Försökt kondensera fram essensen i en sport som framkallar så många sinnestillstånd. Vad är dess väsen, vad är upplevelsen, vad är tankarna? Vad är det som skapar magin? Ibland är vi lugna och harmoniska, ibland stressade, ibland lågmälda. Ibland arga. Ibland upprörda. Ibland nervösa. En sport där en mulligan fungerar som ett nervlugnande piller.

Golf är en vandring i själens landskap, dess förmåga att beröra och göra verkligt avtryck är stor. Den erbjuder en existentiell mening i en fragmenterad värld. Vi balanserar mellan svindlande höjder och avgrundens rand. Känslor färgar varje slag, varje chip, varje putt. Det är en sport som kryper under huden, en sport som känns i varje fiber i kroppen, i varje nervbana i våra huvuden. Våra känslor blir ett fordon för utförandet.

Golfen är också ett mentalt balsam, ett slags idrottens medicinskåp. Golfen är ett sätt att komma bort från ”jag måste-köpa-Bregott-bruset”. 

Vi har alla haft dagen då en solstråle svepte över fairway som bommen på en segelbåt, då saker och ting inte längre kunde skiljs åt av tid och rum. Då vi befann oss i ett slutet universum. Allt fanns där; slag som kan liknas vid att plocka upp en kanin ur hatten, slag krispiga som torkat sjögräs, inspel delikata som sublim kokkonst, en färgsprakande runda som kändes som att ha regnbågen i baggen. Rundan som fick oss att gå runt med ett dumgåsfånigt leende på läpparna.

Är säker på att vi har Bregott hemma.

 

No fish

(08.062020)

Efter premiären på Mozarts opera ”Enleveringen ur seraljen”, vid Burgtheatern i Wien juli 1782 påstås det att kejsare Josef II, sa, ”alltför många noter”, min käre Mozart, ”precis så många som behövs”, Ers majestät, lär Mozart ha svarat. 

Sant eller inte men mitt scorekort från senaste ronden visa definitivt på alltför många ”noter”. Och när man räknar samman resultatet av dem så blev det skralt med sköna ackord.

Jag får ta till en annan musikpersonlighet för att beskriva rundan. På skivan The Jazz Craftsman sjunger Hoagy Carmichael; ”Some days there just ain´t no fish”, precis så var det för mig denna gången.

 

Mer för lust än förlust

(01.06.2020)

Vi är mer för lust än förlust, men då och då slår vår önskan oss i skallen och vi får ta nederlaget med lust och till nästa gång försöka ta bort det som i stod i vägen för en viktoria.

Ibland känner jag att jag har ett starkt spel i kroppen, att jag har dynamiten men jag hittar inte den jäkla detonatorn.

 

Mental balsam

 (25.05.2020)

Livet är inte alltid ett vykort och när det inte är det, som nu i coronatider så fungerar golfen som mental balsam, ett slags idrottens medicinskåp, eller som näve Prozac om du vill. Golf är en sång till allt som lever, frodas och jäser det märks på vår anläggning, det är väl snart dags för  ”lapp på luckan”.  

 

Det där med vädret

(18.05.2020)

Vi golfare är ju lite beroende av vädret och det varierar verkligen. Ena dagen en varm sol och ett vackert ljus som värmer våra ansikten. Andra dagen ett molntäcke och ett ljus som påminner om lysrören hos tandläkaren en måndag morgon klockan åtta. Vad säger du om senaste helgen förresten? Skrovlig som en Wasa-sport-knäcke, eller hur.

Vi golfare längtar efter solen, det är liksom själva grundackordet. Vintern är ju ingen höjdare, den jämförs väl lättast med en långsam kupering av en svans med rostig sekatör. 

Vi trivs sannerligen bäst när solen lägger sina varma, finlemmade strålar mot våra kroppar och vårkänslor börjar virvla runt i våra huvuden som vattnet runt ett klippblock. När livet återigen blir hornsignaler, trumpetfanfarer och fågelsång. Det är då vi upplever seriös golfglädje. Det är då vi låter golftankarna flyga iväg som kläder på en tvättlina i en storm.

Och du –  ♫snart är sommarn här i purpurvågor guldbelagda, azurskiftande ligga ängarne i dagens lågor och i lunden dansa källorne

 

Golf – en materialsport

(11.05.2020)

 Jag har misstänkt det länge, golf är en materialsport. Det är antingen klubbornas fel, bollarnas fel eller båda i kombination. Det var skönt att få det bekräftat, och det var ingen mindre än vår eminenta tränare Emma som stadfäste detta i samband med att vi pratade customfitting.

Med upplysningen klev vi ur vidskepelsens mörker och berövades våra sagor, sägs det. Det är samma sak för mig med golfklubbor. Jag är numera upplyst om att golf är en materialsport.

Livet som golfare handlar ju om träning, mål, träning, förhoppningar, träning och lite drömmar. Men nu är det alltså också bekräftat  -  de handlar också om rätt klubbor, i rätt material till rätt person. Alltså det är så här - mina gamla golfklubbor väntar på sin egen förmultningsprocess. Det är dags att förnya och jag vill ha ett set som innehåller material som säger; ”håll käften” åt andra set. Emma har sagt att hon kan ordna det. Så Emma, jag kommer att höra av mig för att boka en tid för kundanpassning, eller vi kanske ska behålla den engelska varianten customfitting - det låter onekligen lite snitsigare, eller hur.

 

Coronakompatibel

 (04.05.2020)

Vi orkar inte med bara tungsinta saker, vi behöver också skönhet, glädje, och eskapism i våra liv just nu. Kalla det verklighetsflykt om du vill men nu, när vi lever i en så påträngande samtid, en tid som är som en mental brottningsmatch behöver vi det.

Vi golfare har tur – vår sport är coronakompatibel. Vi är inte hänvisade till  karantänsoffan, vi kan vara på vår idrottsplats utan att känna smittskam. Det känns som om golfbanan är det enda kvarvarande själsligt sunda stället. Golfen blir som vatten i öknen, våra 27 hål är 27 karameller, de är ett slags sötningsmedel. En golfrunda är att unna sig fyra timmar socialt distanserad kvalitetstid, en stund då man fokuserar på sig själv. Vår idrottsplats blir ett vilorum för en coronadeppad själ, ett tryggt ställe där man kan vara med sina vänner och ha trevligt. Golfen har verkligen en tidlös kvalitet.

Till sist, låt oss komma ihåg - tvivel gör ingen nytta - viruset kommer att förlora – skingrat i ett moln av desinfektionsmedel.

 

Svarta bakelitglasögon

(27.04.2020)

Den för knappt två år sedan bortgångne kocklegenden Anthony Bourdain skrev i sina bästsäljare ”Kitchen Confidential” att livet utan buljong inte är värt att leva. 

Kanske ska jag skriva en bok, en pastisch på Bourdains bok. Titeln är ju klar ”Golf Confidential” Här kan jag bre ut mig om den kusligt höga korrelationen mellan golf och välbefinnande. Här kan jag skriva att en golfrunda är en sinnesutvidgande upplevelse som ger samma berusande känsla som att kyssa en narkossköterska, med munskyddet på. 

I min bok kan berätta att golf är en sport som innebär att man ständigt går omkring med ett lågintensivt sug som blir kraftigare så fort man närmar sig en golfbanan eller ser en golftävling på tv. Att det är som att sörpla i sig en japansk rami, som är smockfull med umami. Att den kan liknas vid att hoppa ner i kaninhålet och sticka upp huvudet i Underlandet.

Ja, du vet, det är ju bara att bre på. Men du kan vara säker på att några kommer att säga - boooring. De kommer att undra över varför man ska

syssla med något så meningslöst som golf när man kan mata en surdeg, fika bort en eftermiddag på något trendigt café eller rasa på internt.

Jag sätter på mig mina runda, svarta bakelitglasögon och börjar. Bokens titel är ju redan klar. Resten måste ju vara ”a piece of cake”, eller hur.

 

Som att bada en katt

(20.04.2020)

Spelglädje är ingen bisak, det är själva essensen. Spelglädjen sitter inte i klubborna, den sitter i mig. Alla klubbmärken erbjuder: roligt bakom klubban”. Glädjen bottnar i ett flöde, en harmoni när man blir ett med sina klubbor, när de blir en förlängning av min hjärna, mitt spel- och bollsinne.

Jag känner spelglädje när jag upplever att jag kommunicerar med mina klubbor. De försöker ofta säga till mig att tagga ner och glädjas åt de små tingen. De säger det samtidigt som jag är fullt på det klara med att golf är som en kameleont, den kan ta sig alla möjliga uttryck, ibland är den lika omöjlig som att bada en katt, ibland lika lätt som att knyta på golfkänga, ibland som en råbarkad timmerflottare.

Men mitt i spelglädjen så vet jag att känslorna kan ta större plats än förnuftet. Ibland är det som att spruta adrenalin rätt in i hjärtat, ibland är den ogripbar och bortflyende.

 

Sjunga i nuets änglakör  

(14.04.2020)

Under min process att artikulera och renodla kärnan i golf har min kärlek till den ständigt förnyats och förstärkts. Jag har insett att prövningar, hinder och motgångar är en del av spelet. Det handlar också, till viss del om att bejaka kaoset, det obeständiga och flyktiga, men allt detta till trots har golfen blivit som en drog och jag är beroende av den.

Mitt spel är förvisso, då och då, lika fullt med hål som en schweizerost men det är trots det ändå så aptitretande. Golfen har fått mig att slita mitt hår men den har också gett mig rika och glädjefyllda ögonblick som stimulerat mina sinnen.

För mig handlar golf om drivkraft, hopp, hjärta och glädje. Det handlar om att upptäcka skönheten i det ofullkomliga. Jag jobbar på att finna ro och glädje och sjunga i nuets änglakör.

Jag vet att jag kommer att drabbas av många fler motigheter men det betyder inte att jag måste vara nihilistisk. Jag vill låta golfen förgylla min tillvaro. Jag ser fram emot årets resa, som jag är fullt på det klara över inte handlar om den stora uppenbarelsen utan om de små stegen.

 

I coronatider

 (06.04.2020)

Dagens plan: i morgon

 

En vass förhandlare

 (30.03.2002)

Som jag berättat i tidigare blogginlägg har jag återigen träffat Emma, vår excellenta tränare. Trots 20 års golfande har jag inte förkastat gårdagens förväntningar på framtiden. Jag inbillar mig att jag kan bättre.

- Jag drar bollarna både till höger och vänster. Mitt golfspel skulle enklast kunna beskrivas som en verksamhet som saknar kompass, berättar jag för henne. Hon ber mig slå några slag.

- Samma fel, som förra säsongen säger hon och ser på mig och upptäcker en adept som mest ser förvånad ut. Men… försöker jag. Hon förklarar och visar. Emmas kurser är verkligen ingen teorivälling, det är show and tell. Till slut skramlar det till, polletten trillar ner. Plötsligt hittar bollen en bana som den slitet sig ut ur en trimmad centrifug.

Ibland känns golfen esoterisk, men Emma gör den tillgänglig även för vanligt folk och även oss 70-plusare, ni vet dom där som alldeles nyss var som folk är mest, men så här i coronatider har synen på våra förmågor rasat i takt med börsen.

- Nu måste du träna på det vi gått igenom, säger hon varje gång. Hon vet dock inte att jag är kanonbra på att förhandla bort träningspass med mig själv. Jag är en mycket vass förhandlare. Jag har alltid en bra anledning för att skippa träningspass. Mina löften till mig själv att träna ligger ofta som slängda sladdriga plastpåsar i ett vägdike.

Men jag har lovat mig själv att skärpa mig och mitt motto i år är satt till - dröm större.

 

Golfen - ett nödbloss i svåra tider

 (23.03.2020)

Det är dystra tider. Coronaviruset skapar oro, stress och en stark förundran. Vad händer? Vart är vi på väg? Kommer jag, min familj, nära anförvanter eller vänner att drabbas? När kommer det att ta slut? 

Vi söker alla efter svar. Vi vill veta, även om vi vet att vi inte kommer att få några klara svar - inte i närtid i alla fall.

Kanske kan golfen vara en fackla i mörkret, ett nödbloss som åtminstone för en stund kan förmå pressa bort oro och stress.

Golfen är ju en idrott där vi kan ”leka” och vara tillsammans även om vi just nu måste hålla ett säkerhetsavstånd till varandra. I golfen finner vi resonansen hos varandra. Jag tror att allas vårt förhållande till golfen är innerlig och högt värderad och att den skapar en känsla av glädje, gemenskap och upprymdhet.

Sedan vet vi ju alla att golfen är en ytterlighet, ibland kan den kan vara lika omöjlig som att en göteborgare skulle bekänna en brinnande kärlek till Stockholm, ibland är den som den fetaste skatteåterbetalning. Inom golfen kan man verkligen prata om ”les extrémes se touchent ” – ytterligheterna berör varandra. Precis som livet i coronatider. Nyss var det tryggt, lugnt och skönt och den efterlängtade våren var på väg. Plötsligt står vi inför något extremt ovanligt. Nyhetsflödet skapar en känsla av att man befinner sig i en torktumlare.  Man vet inte vad som är upp och vad som är ned.

Låt oss vara rädda om varandra. Låt oss inte tappa energin. Låt oss ta hänsyn till varandra. Låt oss i golfen hitta de positiva känslorna och glädjen. Låt oss under våra golfrundor se skönheten i naturen, ta in våren och lyssna till fåglarnas lockrop som bär med sig ett hopp om en bra framtid. Låt oss skala bort det som skymmer sikten mot bättre tider. För den kommer - var så säker.

Marinerad i svett

 (16.03.2020)

Allas vår träning på rangen och hos våra tränare inför säsongen skulle väl kunna karakteriseras som tävlingslust, marinerad i svett och en het vilja att bli bättre.

 

Hjärnbedövad

(09.03.2020)

I ekon från förra säsongen försöker jag komma ihåg hur det var man gjorde.

Inga ursäkter utan vin

 (03.02.2020)

Det är dags att samlas runt lägerelden igen. Jag har kontaktat Emma, klubbens tränare, min golfarkitekt. Jag har inte spelat sedan i höstas så jag antar att mitt spel är mer punk än royale så allt kommer väl inte att bli som Mary Poppins, perfekt överallt med en gång.

Som den luttrade golfaren vet så kan ju golf vara hur enkel som helst och hur komplex som helst. Inför varje säsongsstart känns det som om man står med näsan in i en mosaik av tusentals små bitar.

För att uttrycka mig milt, det finns en ordentlig justermån, men hur stor eller liten den är så har Emma en god förmåga att se ens svagheter, egenheter och begränsningar, hon rättar alltid till dem och förvandlar dem till möjligheter dock med den starka förmaningen - du måste träna på det jag sagt. Suck, alltid är det något. 

Jag är säker på att Emma kommer att ge mig ett antal soloministiska lösningar för att få igång mig igen, att hon kommer att hjälpa mig att ta ett par steg tillbaka så att hela bilden återigen blir synlig.

Jag lovar dig Emma; jag kommer att gå in i träningsperioden med en rosenkindad optimism, passion och koncentration. Jag är säker på att min säsong med din hjälp, för att låna en titel från Jules Verne kommer att bli en; ”Voyages extraordinaires”.

Du kommer att peka ut my path to success och jag hoppas att det du lär mig kommer att, precis som Salvian blomma tills frosten tar den.

Till sist; det finns inga ursäkter i alla fall inte utan vin.

 

Där gräset frodas

(17.02.2019)

Det sägs att begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet hjälper oss människor genom svårigheter. Är det någon som ser något av detta i månanden februari. Inte! En sak är säker, måndagsmorgnar i februari kräver kaffe. Starkt kaffe. Den bedagade bardisken i ett solvarmt Italien känns långt borta.

I februari känner jag mig alltid som en vilsen hund som letar efter sitt saftiga ben Jag längtar till platser där gräset frodas, där mimosan blommar, där solen värmer, en plats där mina näsborrar fylls av den underbart, friska doften av gräs och klorofyll och förstås till den där bedagade bardisken.

Men hur det än är så är trenden - den långsiktigt stabil förändring att vi är på väg mot tiden där vi börjar snegla åt golfklubborna. Tiden där vinterledan börjar rinna av en och man känna av en atmosfär som skulle kunna liknas vid ett barn som är på väg in i en leksaksaffär. Ja, du anar förstås att jag pratar om homos ludens – den lekande människan vars näsborrar fylls av den underbart, friska doften av gräs och klorofyll.

 

Nyårslöften trots att sladden är ur

 (10.02.2020)

Jag tänkte prata lite om nyårslöften trots att det gått en dryg månad sedan 10-talet övergick i 20-talet.

Gav du ett nyårslöfte vid nyåret? Jag vill påstå att de flesta svarar nej på den frågan, någon gång har du gjort det men numera slutat. 

Kan nyårslöften ha med vanor eller ovanor att göra. Det är ju rätt intressant: Varför slutar vi ge nyårslöften?

”Det är ingen idé.” Man har uppfyllt dem.” Men de flesta gör det föra att, ”det är ingen idé man orkar bara hålla på några dagar, ibland bara några timmar:”

Jag tror att det har med hjärnan att göra. Du har säkert hört någonstans att vi har en höger- och en vänsterdel. Det finns en mer förnuftsmässig del och när vi kontaktar den försöker vi göra en utvärdering. Vi använder logik och analytisk förmåga. Och den andra delen är mer förnuftsfri. Där sitter känslorna och bilderna.

Frågan är vilken av de här delarna som är starkast. Vi kan strunta i reptilhjärnan. Den är autonom, den sköter sig själv. Det gör den för de allra flesta. Du har väl aldrig slutat att andas?

”Jo, jag får tänka hela tiden, nu tar det slut, hur sjutton gjorden man, jag får dra in igen”

Nej, den delen funkar ju. Vilken är starkast höger- eller vänsterdelen av hjärnan? Kan den vänstra delen korssluta den högra delen? Kan det vara tvärtom? Ja, ibland säger vi; låt oss se förnuftigt på det här. Vi får ta tag i detta. Vi kan inte flamsa längre. Tiden går. Då kan den möjligtvis stänga ute känslan. Tråkmåns!

Någon gång säger någon: ”ja visst det känns jobbigt nu men jag är säker på att en dag så kan vi se tillbaka på det här och skratta, vad tror ni?”

Men då kan man ju också säga; ”varför inte göra det med en gång. Så blir det lättare att ta tag i.”

De här nyårslöftena, vilken del av hjärna kommer de ifrån. De kommer ju ifrån vänstra delen, den rationella, analytiska delen. Trots att vi vid nyårsaftonens sena timma inte har kontakt med den. Ibland räcker det med en stor stark sen är den off-line. Två pilsner sen är man snygg. Sen blir man glad. Man är ju ute efter andra känslor.

Ändå fem i tolv när sladden är ur.

”Ja, det är rätt. Jag ska springa, jag ska träna mer på rangen. Jag äter för mycket. Jag ska ta tag i det.”

Det är ju löften an kan sympatisera med. Det är ju väldigt sällan man tar löften från västra hjärnhalvan, det vill säga förnuftet. Vi tror att vi fattar besluta på rationella grunder. Nej du, i själva verket är det så att vi fattar mängder av beslut på magkänsla, precis som på golfbanan. Vi gör det eftersom känslan är snabbast, den har redan hunnit påverka oss innan vi tar del av den information vi får via förnuftet. Motiven för våra beslut är inte alltid kända för oss själva. Ibland säger vi till och med att vi ska gå in förutsättningslöst i något. Vi går aldrig in förutsättningslöst i något, det krävs att man är lobotomerad för att klara det. Vi skaffar oss uppfattningar blixtsnabbt, uppfattningar som är en mix av förnuft och strukturerad analys.

”Alltså, nästa år ska jag självförverkliga mig själv. Då ska jag paddla runt Sverige. Jag ska hoppa bungyjump på Nya Zeeland. Jag ska inte sätta remmen vid anklarna, jag ska sätta dem mellan mina knän och se hur länge det håller.” De löftena man ju ha fullständig respekt för att de inte håller.

Trots att vi hämtar det ur förnuftet så blir det ingenting. Det måste finnas en förklaring till det. Psykologerna säger att hela livet är en jakt på känslor, att känslor är vår starkaste drivkraft. Känslor man längtat efter eller känslor man vill bli av med. 

Vilka är dina känslor inför golfsäsongen? Vilken del bygger upp din säsong, den vänstra eller högra delen? Hos mig tycks den vänstra delen trots allt ha regerat, den har på goda grunder ålagt mig att ta kontakt med Emma, vår excellenta tränare.

 

 

Golf som antibiotika

Januari känns som ett ändlöst projekt. I det gyllene snittet är allt exakt proportionerligt. Det gyllene snittet gör att vi upplever något som vackert, harmoniskt eller proportionerligt? Årets första månad innehåller inte det minsta tecken på ett gyllene snitt. Januari är ett ymnighetshorn av det sämre slaget.

Jag tog med mig frugan och gick på restaurang för att fylla på med något positivt i ymnighetshornet. Vi satsade på lite fine dining, det är på något sätt ett ymnighetshorn som svämmar över sina breddar ibland. Det blir lite överdrivet, jag vill inte ha en lång föreläsning om hur rädisan har fått sin syra.

Nåväl, den unika storheten lyckan låter sig inte framkommenderas. Att försöka hitta lyckan i januari är som att försöka älska überekvilibristisk jazz. Botemedlet, lyckopillret är nog att svälja golf som antibiotika och förnimma hoppet i horisonten.

Omfamna sina ambitioner

Det är ett nytt årtionde. Vi skriver 2020. Frågan man ställer sig; var det bättre förr? Nej, det är värre nu skulle nog pessimisten säga. Andra kanske skulle säga att det var bättre förr då när världen var rund och fortsätta; idag spretar den åt en jäkla massa håll. Dessutom finns en massa vassa kanter överallt. Vi som är lite äldre minns musikalen från början av 60-talet ”Stoppa världen jag vill stiga av”. Då var ju världen ändå rund, idag finns det kanter att hoppa ifrån överallt.

Ja, världen förändras. Eller gör den det? Kanske är det så att det enda som är nytt är korsordet. Men hur det än är med det kan vi ju försöka tänka nytt men det jobbiga med det är att det brukar förutsätta att man tänkt ett tag. För hur det än är så betraktar vi samtiden i backspegeln. Vi marscherar in i framtiden baklänges och tänker i ibland i samma takt som en kontinentalplatta rör sig, men oavsett tankehastigheten så handlar det om att ta sig från var vi är idag till vart vi är på väg.

Det är ett nytt fräscht, outforskat och spännande decennium som ligger framför oss. Vi har en bra chans om vi tänker annorlunda 3 + 3 = 7 - 1. Vi måste samla våra arméer, kanske också skaffa en överlevandslåda. Men låt oss slå fast att förändringens största fiende är att sitta nöjd. Det handlar om att sträcka ut och omfamna sina ambitioner.

 

Ta mig 100 dagar härifrån

(13.01.2020)

Efter en period av maximalt frosseri är det dags för diet och försakelse. Många av oss är likt Edward Blom tyngre efter julhelgen. Julen känns redan långt borta. Tomtar och nissar är tillbaka i tomteverkstaden. Midvinter och sportlov väntar runt hörnet. En del av oss flyr in i sommarnostalgiska och eskapistiska drömmar. Andra kan inte vänta på lördagsgodiset och öppnar godispåsen någonstans söderut.

Under ytan förbereder sig allt det som vi längtar efter. Det är långt kvar till våren som med sin inbyggda hänförelse skulle kunna liknas vid en förförelseakt av Kleopatra. Men visst är det lite ljusare. Det tänds ett litet hopp, det börjar kittla i golfnerven.

Men hur det än är så kommer tiden då vintern och våren vill slita kalufsen av varandra precis som Hattar och Mössor önskade göra under Fredrik I tid.

Bortom mörkblå vinterhorisonten finns det en porlande bäck, den lilla å som vi tar oss över för att nå vårens och sommarens rike.

Ta mig 100 dagar härifrån.

 

Välkommen till 2020-talet 

(01.01.2020)

Vi har gått in i ett nytt decennium. Det är dag att inventera. Kolla av investeringar. Vad har vi satt in på banken inför det nya årtiondet?

Vi avslutade 10-talet med att fira 70 år. En 70 år gammal golfbana är en redogörelse över tiden och ett golfhistoriskt avtryck. Låt oss inte glömma vår historia. Vi är inte en dagstidning, där ständiga nyheter ska presenteras, vi är vår historia, vi är också ett arkiv som samlar och dokumenterar 70 års historia.

Historien är en slags sanningsreservoar som syftar till att lossa det förflutnas grepp. Det nya och det nyputsade är bara en del av sju decenniers uttryck, kunskap, ideellt arbete, glädje och vilja. Låt oss aldrig förlora vår mittpunkt, låt oss vara klara över vilken som är vår huvudgata.

Välkommen 2020-talet. Vad väntar oss där? Låt oss inte sätta på önskehatten, låt oss istället förvissa oss om att vi går in i det nya decenniet med öppna ögon och är klara över att vi måste fortsätta att vara burna av vårt idéinnehåll. Att våra stjärnbeströdda ambitioner går hand i hand med lika höga krav på att vrida huvudet åt skilda håll och snabbt lägga märke till möjligheter som vi tidigare inte kunde eller ville föreställa oss.

Låt oss sträva tillsammans och mitt i denna sträva slå fast att det enda vi vet om framtiden är att den aldrig blir exakt som vi tror. Låt oss också komma i håg att verkligheten bjuder motstånd när man rör vid den.

Gott Nytt Decennium

 

Hej tomten!

(16.12.2019) 

Nu är det ju snart jul igen och jag förstår att tomten har fått in många, många, många önskelistor och nu när min önskelista kommer så blir det ju ännu mer för tomten och hans nissar att göra men jag skulle bli glad om tomten han med mina önskningar också. 

Mina önskningar handlar om golf, det gick nämligen lite så där med golfen i somras. Det var mer jämmer än jubel om tomten förstår. Spelet rann tidigt av mig som ett stilla vårregn på en kotlettfrilla. Ja, jag tror att tomten förstår.

Min önskelista:  

Ett snajdigare spel

Reducering av pajigheterna i min golf

Lite mera golf magic

Lite fler rundor som ger hår på bröstet

Mer grädde på golfmoset

En skopa av ungdomens ohälsosamt stora mängder energi  

Ett bättre muskelminne

30 poäng driverkunskap

och så önskar jag mig så klart fred på jorden.

 

Ja, det var kanske lite mycket och kanske blir svår för tomten att få ner allt i säcken, men jag lovar att jag har varit snäll under året. Nåja, en och annan svordom har väl undsluppit mig på golfbanan men annars har jag varit duktig och snäll.

 

 God Jul

 

December

(09.12.2019)

Juleljusen är uppe

Golfsetet är i förrådet.

 

Ung man föddes i Nasaret.

Julpynt.

Advent.

Adams julsång – igen.

Tysk tradition. Julgran.

 

Jul, idéer om frid.

Upprepning och formler.

Traditioner.

Kulörta kulor på grenen.

 

Glögg.

Skinka.

Julefrid.

Presenter byter namn.

Mer och mer.

Det blir liksom lite kristet.

Släktingbad på julafton.

 

En jäkla massa enfaldig julmusik

ÖVERALLT och HELA TIDEN.

 

Det mesta är rött.

Shoppingfrenesi.

Planera.

Pappa köper kvällstidning efter Kalle Anka.

Det är mycket nu.

Juliansen är hektisk.

Mamman är trött. 

 

Det är mörkt.

Det är kallt.

Vintern har bara börjat… brrrr.

Själens kvidande. 

 

Post-jul-känsla.

Dags att loda för ljuset

Solsken är en välsignelse

Komma i form.

Ger mig tusen på att det ändå blir ännu en vår.

Att golfsetet kommer fram.

Tänker; pegga upp, det piggar upp.

 

Jag - en unfluencer

(02.12.2019)

Det finns en jäkla massa influencers idag, dom är precis överallt, den ena yngre än den andre, likt en gräshoppssvärm svämmar dom över nätet, men jag har inte sett en enda unfluencer. Låt mig fyll den luckan för en stund. 

Alltså julen – det är inte min påse, den är som en uppblåst jättemaräng, och hur är det egentligen har inte julen ”jumped the shark”. Har den inte sett sina bästa dagar. Barnen har ju ingen som helst aning om Jesus, de tror banne mig att julen firas till åminnelse av tomten.

Det finns ju så mycket annat att göra, utbudet är enormt, ett oändligt ymnighetshorn att ösa ur. Man ju till exempel åka och spela golf på varmare breddgrader. Man kan ju ersätta Kul Jul med Roligt Bakom Klubban.

God advent

 

Accept your flaws

(25.11.2019)

Beundra är bra, nästa lite nobelt, men avundsjukan är något negativt, något nästan syndigt, menade påven Gregorius, han kastade in dem bland de sju dödssynderna. Avundsjuka kan till och med vara smärtsamt, till skillnad från vällust och frosseri som ju skänker njutning. Avundsjuka svider.

Men det är ju oundvikligt när man ser den där golfaren, som gör precis allt rätt, man blir lite avundsjuk. Lite så där i smyg. Men det finns en lösning, det nya är att ju att go with the flaw och säga till sig själv; perfection is boring, its forgettable.

Till sist; det är månad elva, nu är det bra att lida sig fram till och med månad tre … ytterligare en gång.

Vi ses inte på golfbanan

 

En reflektion

(18.11.2019)

En väl vårdad sving bör väl leda till en välvårdad sving.

Vi ses inte på banan 

 

In i natten

 (11.11.2019)

Hösten är som pyspunka. Det är mörkt och kallt. November är månaden då vi går in i natten och avvaktar ljuset. November är som när tuggummit förlorat all sin smak.

Hur får man till en mental samklang med en månad som saknar all form av tillmötesgående personlighet och som är sinnebilden av imperfektion? Flykt. En zombiemånad, en monstermånad. Man kan inte ens injicera lite golf.

Det är oändligt långt till tiden då vintern resignerar och förändras till något förbluffande, till tiden då allt är vidöppet, tiden där det finns en löftesrik doft – doften av vår.

Det borde baske mig finnas en raderaknapp för månad elva, det skulle bidra till en högre bruttonationallycka.

Vi ses inte på banan.

 

Goda ting förtjänar vår väntan

 (04.11.2019)

Livet har lärt mig att vi människor bara är en del av naturen, och en liten del i ett större sammanhang. Denna lärdom har hjälpt mig att sätta saker och ting i perspektiv. Golfen till exempel.

Golfen har lärt mig att bejaka det ofullständiga och att goda ting förtjänar min väntan. Den har också lärt mig att stanna upp, reflektera och slappna av och därmed skingra tankarna kring det som pågår runt mig.

För mig är en lyckad golfrunda en slags ceremoni som sätter mina sinnen i en samstämmig harmoni, trots att det handlar om att gräva djupt i den mentala myllan och hantera något obestämt och outgrundligt.

Golfen har gett mig en dämpad anspråkslöshet och ett upphöjt tänkesätt. Den har också vidgat mitt sinne och fått mig att lämna likgiltighetens stora ocean. Den har skapat emotionella förbindelselänkar som löper båda framåt och bakåt, den har fått mig att inse att det är klokt att ta de små stegen och inte låta sig överväldigas av den större bilden.

Vi ses på banan.

 

November talar klarspråk

 (28.10.2019)

Alla resor har en början.

Alla resor har ett slut.

Årets golfresa har checkat ut.

November beredd att checka in.

 

Det är regn och nordanvind.

Det gröna har domnat bort.

Nakna grenverk.

 

Kallras från norr

Kattegatt är grått och kallt.

Det är havskallt.

 

Bleksol.

Halloween.

Svartis på frusna våta vägar,

Eskapism.

 

Dysterhet.

D-vitaminpiller.

Det är skitväder helt enkelt.

 

Godisströssel på mjukglassen.

Barfota i gräset.

Picknicken på stranden.

Sommarfjäril.

Entrecoten på grillen.

Rosévin på altanen.

 

Allt känns djäkligt avlägset.

Sorgligt.

Ack ja.

 

November talar klarspråk.

Blown out of proportions.

Det är bara att tugga i sig.

Mer hemmets härd än golf.

 

From my point of view.

November är ett nacksving.

November borde vara verboten.

 

Vi ses inte på golfbanan.

 

Tuppkammen hamnade på sned

(21.10.2019)

Det blev inget med tuppkammar eller bulls eye. Nej, dagens runda blev en runda där jag visade upp en rätt gedigen fellista: ingen skärpa, slarv, tekniska fel, okoncentrerat och många bortslagna bollar. Kort sagt runda var ett bottennapp.

Visst tändes hoppet några gånger under rundan men jag får nog skaffa tuppkam och hitta bulls eye vid nästa runda. Revanschlust är inte att förakta som stimuli.

Vi ses på banan.

 

Ganbare

(14.10.2019)

Det japanska ordet ganbare är användbart inom golfen, det är en sammanslagning av ”gör ditt bästa” och ”ge inte upp”. Ordet beskriver en entusiasm, beslutsamhet och ihärdighet. Något för oss golfare kanske.

Vi ses på banan.

 

Just i kväll är det sol om aftonen

(07.10.2019)

Gässen kacklar sig i en fladdrande v-formation söderut. Ett sädesärlepar, som hållit mig och min fru sällskap vid vårt sommarhus sedan våren trippar på gräset med sina två avkommor och liksom säger tack-för-i-år. Andra flyger förbi för att flockas på Falsterbonäset innan de flaxar vidare mot varmare breddgrader. Vi golfare flockas på internet runt golfresor för en eventuell tillfällig förflyttning söderut.

Men ännu är det inte dags att drabbas av höstdepression och förvirring, det är inte sommar men ännu inte höst. Ytterligare ett tag kan vi förnimma sommaren, men den är ta mig sjutton långt in i sista akten. Men hösten har börjat klä sig. Bär, svamp, det brinner i träden, saffransgula löv, 11 sekundmeter på Kattegatt och frostiga nätter väntar på att äntra scenen och spela upp höstakten, ett drama i tre akter i bästa Norén-stil.

Det är nu vi golfare ska kraftsamla, hämta den energi vi laddat upp med under soliga sommardagar, 23 rundor och salta bad. Det är nu vi ska befria oss från omöjligheterna. Det är nu vi ska frigöra oss från det där ticset som har visat sig vara lika svårt att bli av med som ett heroinberoende. Det är nu vi ska vi visa vad vi har utvecklat under säsongen. Nu gäller det att dra ner mössan över öronen, dra på sig den fordrade golfjackan och dra upp dragkedja ända upp under hakan och visa lite jävlar anamma.

I morgon kan det vara höstdimmigt och rått, men just ikväll är det sol om aftonen.

Vi ses på banan.

Lyckan finns inte i resterna

 (30.09.2019)

Nokorimono ni fuku ga aru – ”lyckan finns i resterna”, säger man i Japan. Jag kan verkligen inte hålla med. Jag fann ingen som helst lycka i resterna av mitt golfspel häromdagen.

Nåja, nu avser ju japanerna rester av mat när de uttrycker sig på det sättet. Jag vet inte hur japanerna uttrycker sig om de spillror som finns kvar av ett kvaddat golfspel, men jag vet mycket väl hur jag vill uttrycka mig, men min mor förbjöd mig en gång att använda kraftuttryck så det är väl bäst att avstå.  

Vi ses på banan.

 

Porsche Carrera S

(23.09.2019)

Min inledning på senaste rundan var som att starta en Porsche 911 Carrera S, det smattrade och morrade. En rapp respons från en brutal driver. Men lugn gott folk, det lugnade snart ner sig. Mina skyhöga förväntningar efter starten plockades snart ner på jorden. Spelet blev allt mer likt motorljudet från en rejält begagnad och sliten Fiat Punto. Den likhet med en Porschemotor som kvarstod var det hetsiga temperamentet.

Resten av rundan skulle väl kunna liknas vid en skotte som fått lite för mycket innanför den skotskrutiga västen.

Det är bara att bryta ihop och gå vidare. 

Vi ses på banan.

Tempusgolf

(16.09.2019)

Einstein lär en gång ha sagt att en lycklig människa är alltför nöjd med nuet för att tänka på framtiden. Som golfare är jag beredd att hålla med. När allt rullar på under rundan och man scorar bra lever man verkligen i nuet. Man är defintivt i ett presenstillstånd.

Efter ett antal dålig beslut och ännu sämre ”leverans” befinner man sig plötsligt i tempuset imperfekt: ”varför gjorde jag så”, ”hur sjutton kunde jag ta den klubban”, ”varför såg jag inte den lutningen”. Ja, jag antar att du som golfare är väl bekant med detta tillstånd.

Efter rundan landar vi i ett perfekttillstånd; vi beskriver för alla som vill höra hur det har gått, (de flesta vill inte höra det, framför allt inte icke-golfare).

Och till sist hamnar väl många av oss i futurumtillståndet; ”nästa gång då…”, ”jag måste besöka rangen oftare”, ”jag måste spela oftare”. Ja, du vet.

Vi ses på banan.

Shakerrörelsen

 (09.09.2019)

Golfen får mig att tänka på Shakerrörelsen, ni vet den kristna rörelsen som stod för minimalism, inget skulle tillverkas onödan. Deras design saknar krusiduller och utsmyckningar, ett bord är ett bord och dess skönhet ligger i funktionen, till och med ett ornament kunde ses som syndigt.

Är det inte på samma sätt med en effektiv och bra golfsving. Är det inte lite shakerkänsla, över en sådan; avskalat, enkelt och inga utsmyckningar – golf är golf. Shakerstilen innebär att det som har den högsta användningen också har den största skönheten, precis som en bra drive alltså. 

Vi ses på banan.

 

Repris på sista nio

(02.09.2019)

I Robert Schumanns Cellokonsert A-moll binder han ihop satserna med små övergångar istället för traditionella pauser. Jag behöver på samma sätt binda ihop det jag lärt på träning och få smidiga övergångar från det jag inte kunde innan till det jag kan nu. 

Efter att Franz Josef Haydns symfoni nr 96 Miraklet framförts första gången skrev han till sin älskarinna, sångerskan Luigia Polzelli: lo ho fatto un furore, con una nuova Sinfonia, loro hanno fatto replicare … Succé för den nya symfonin; de begärde repris på andra satsen.

Jag begär repris på de sista nio från min runda häromdagen. Det är väl inte för mycket begärt. Eller?

Vi ses på banan.

 

Golf på vinspråk

(26.08.2019)

Min senaste runda på appellation Falkenbergs golfklubb bjöd på såväl god mognad som stor fräschör. Spelet dansade som en älva genom solvarmt gräs, onduleringar och små vita hål på underbara gröna, släta ytor.

Upplevelsen förstärkte och förfinades genom essenser av havsluft som på ett ytterst elegant sätt blandades med förföriska aromer av järn och grafit. Det blev en runda som handlade om dimples, balans och djup komplexitet, där hänförande halländska toner av gräs och sand smög sig in. Det blev en runda som uttryckte sig på längden, ”tout en longueur” och avslutades med en underbart lång och fin eftersmak. Skål! 

Vi ses på banan

 

Du milde tid

(19.08.2019)

Fulländad golfkunskap handlar det om att vara herre över sina klubbor, behärska dem till fullo, veta vad de förmår och kunna piska dem mot dess gränser?

Men herregud, det är ju lika omöjligt som att fånga rök från en eld. Ja, du milde tid.

Vi ses på banan.

 

Hit it again

 (12.08.2019)

En dålig drive är inte det sämsta bara den ligger spelbar, brukar jag tänka när jag går fram emot de bollar som drar iväg mot ett eventuellt dåligt läge. Det påminner mig och Alastair Scott Robinson, en av de tre första tränarna som kom till Sverige från England.

Vid ett samtal med honom berättade han att han tyckte att vi svenskar gjorde golfen allt för komplicerad. Golf handlar om tre saker sa han; hit it, find it and hit it again. Jag är beredd att hålla med.

Vi ses på banan

Bli aldrig omättlig

      (05.08.2019)

I ”Den gudomliga komedin” strukturerar Dante Alighieri helvetet i nio kretsar. Tredje kretsen: De omättliga tvingas ligga ner i gyttja under regn och hagel.

Det gäller minsann att vara försiktig och inte bli girig eller omättlig och vara nöjd med det man åstadkommit under sin golfrunda. Eller hur.

Vi ses på banan.

 

Golf – en vägvisare

31/7-2019

Ord för golf: högkvalitativt, juste, intensivt, psykiskt, fysiskt, energiskapande, glädjerikt och kamratskap. En oumbärlig vägvisare in i ett justare samhälle. A sport that is gaining momentum around the world.

Håller du med?

Vi ses på banan.

 

Lägga korten på bordet

 22/07-2019

Jag ska säga som det är. Lägga korten på bordet. Vissa hemligheter är för jobbiga att bära på. Det är inte världens enklaste sak att göra. Men här kommer mitt erkännande. 

Emma – jag har inte gnuggat gräs som jag borde ha gjort. Det har inneburit att mycket ligger kvar under jäsduken. Mitt spel kan just nu jämföras med en sorgsen joik från Sarek.

Du gav mig ett skarpt körläge. Du visade mig Manettinovredet, komfortläge eller sportläge, klick, klick Du lärde mig att ställa in spelläge och ändra karaktären på mitt spel, ändå hackar spelmotorn betänkligt då och då. 

Vi ses på banan.

 

You want it, we have it

15/07-2019

Falkenbergs golfklubb (FKG), en oförtruten bärare av golfens traditioner, en golfklubb som enklast beskrivas med; ”you want it, we have it”. 

Här hänger golfare av alla sorter. För autenticitetssnobbar kan jag meddela att FGK är en underbar golfbana i ett land fylld av sådana. Det är en klubb med en atmosfär som lockar och med banor som är lika miljövänlig som en eko-butik.

Verksamheten drog i gång 1949, sedan dess har mycket ändrats, FGK är inte en klubb som cirklar runt i gamla leriga traktorspår, det är en progressiv golfklubb som flätar samma det gamla med det nya - men golflivet är intakt. 

70-åringen har med tiden blivit ett golfens nav i Halland. Här trivs alla typer av golfare, allt från prestationsknarkaren till den vars spel balanserar vid avgrunden då och då. Man har helt enkelt ”a good time” här, oavsett vem man är eller hur man slår sina slag. Allt detta är tryfferat med en charmig, vänlig och sympatisk personlighet. Sammantaget kan vi slå fast att det är en bana som är väl värd att gnugga gräs på. 

Efter rundan går man in på restaurang, slår sig ner på verandan, kikar ut över 18-hålet, daskar kepsen i bordet tar ett par opretentiösa bärs eller en bit mat och snackar skit med kända och okända. 

Vi ses på banan.

 

Sex menses

     (01.07.2019)

Ordet semester härstammar från den romerska senaten. Man jobbade i sex månader (sex menses) och var ledig i sex månader. Tyvärr har vi inte några sådana excesser inskriva i svensk semesterlagstiftning. Det var bättre för, eller hur.

Men bortsett från dagens olägenhet med allt för korta semestrar kan vi väl slå fast att semesterledighet är en möjlighet att inte göra någonting och när man gjort det så vilar man sig, en tid att skala ner och koppla ur.

Semestern är också en tid då man kans slösa bort tid utan drabbas av dåligt samvete. Men det är klart man kan ju alltid snöra på sig golfpjuksen och lira lite golf och vila efter det. 

Vi ses på banan.

 

Golf - ett ändlöst projekt

Tvekar du att börja spela golf? Du har ju hört så mycket om hur svårt det är. Låt inte det skrämma dig, det är svårare än så, men det är som mycket annat svårt, man får ta mig tusan slita i gruvan först. Att lära sig att lira golf kräver ett visst mått av besatthet och en rejäl dos av djävlaranamma.

Men lugn, belöning och njutning kommer. Så småningom får du, då och då, till ett snajdigt spel. Ibland kommer du till och med att kunna bekanta dig med liten fågel.  

När du nått ett visst mått av framgång handlar det om att klamra sig fast och rikta in sig på att hindra förfallet hos sådant som du redan uppnått. 

Med denna insikt kan man slå fast - golf är ett ändlöst projekt. Det är en blandning av surdeg och sötlimpa. Det är definitivt inget för komfortgökar som föredrar ett lätt tuggmotstånd.

Till sist, förse dig med en arsenal av bortförklaringar, du kommer att behöva dem.

Vi ses på banan.

 

En midsommarnattsdröm

17/6-2019

Det är redan midsommar. Puh! Allt går så jäkla fort när man har det bra. Men det blir bra med midsommar, trots allt, den innehåller ju så mycket kul; midsommarstång, små grodor, enbärssnår musikanter, små gummor och till det kan vi ju lägga väl kylda snapsar, sill, potäter och jordgubbar. Och så har vi ju sju saker att lägga under kudden. I år ska jag lägga sju golfbollar där och drömma om framtida superrundor.

Trevlig midsommar!

 

It ain’t over till the fat lady sings

3/6-2019

I helgen besökte jag och min fru goda vänner i Oskarshamn. Vi spelade på deras hemmabana Skorpetorp, Skorpan kallad. En omväxlande, välskött och trevlig bana. Men mitt spel var inte lika trevligt. De första nio balanserade ständigt vid avgrunden, ibland föll det till och med ned i bråddjupet. Det var ett spel som då och då framkallade något som skulle kunna karakteriseras som, känslomässig instabilitet.

De första nio låter sig enklast sammanfattas på franska; quelle horreur 

En helt annan skapelse vaknade på de sista nio. Det var liksom plattan i mattan. En energi som på ett bättre barnkalas infann sig.

Mina svingar var plötsligt lika tajta som en garderobstor restaurang jag stött på i Tokyo. Jag hittade en kraft i drivern som innebar en smärre organförskjutning. Det var inte hopplöst längre, tvärtom hoppet var löst. En feel-good-känsla infann sig.

Återigen visade det sig att det är sant som det är sagt; it ain’t over till the fat lady sings.

Vi ses på banan.

 

Människans drifter

27/5-2019

Människans drifter manar till handling, men inte nödvändigtvis till förnyelse av tankemönster.

På samma sätt som barnets vippmugg, du vet den där som snabbt ställer sig upp igen om den välts omkull behöver mitt golfspel ibland komma tillbaka till upprätt läge där jag kan spela utan onödigt ”spill”. 

Det är väl just detta som karakteriserar förmågan att spela hygglig golf, nämligen förmågan att ta bort det som står i vägen för en bra runda, att man uppdaterar sin programvara hos våra tränare och/eller på rangen och gör en omstart och på det sättet skapar ett njutningsmedel för sig själv. Och det är ju så att njutningsmedel lätt blir beroendeframkallande, eller hur. 

Vi ses på banan.

 

Tetriskloss

20/5-2019

Ibland får jag till ett spel som får min haka att fara ner som en tetriskloss. Det är liksom oaa hela natten, ooa hela dan, ao ao ao.

Vi ses på banan.

 

246 och 497

13/5-2019

Hur kan man förväntas styra ett land som har 246 olika sorters ostar, sa en gång den tidigare franske presidenten Charles de Gaulle. 

Ja, det låter ju onekligen komplicerat och ändå förväntas vi golfare klara av golfsvingen som innehåller minst 497 olika ingredienser av vilka några bara kan hittas på bakgator i Katmandu.

Vi ses på banan.

 

Har du skällt ut din driver ännu?

3/5-2019

Jag har gjort det och jag kan säga att den inte gillar det, den surnar till och hämnas. Men en sak kan man i alla fall säga till deras försvar, de är inte långsinta.

Vid dåligt spel kan man ju också använda sig av primalskrik. Har du prövat det? Inte. Det lär vara bra för att lufta ut alla negativa känslor 

Jag har under valborgshelgen spelat på Österlens GK (Lilla Vik), det är ett sätt att skaffa sig självförtroende. Det är en trevlig bana där många fairways är lika breda som Laholm. Det gjorde gott.

Spelet där fick mig också att inse att square inte avser något romantiskt litet torg i en italiensk stad i Toscana och att ett svingplan inte är något som ger flygskam att använda.

Nåväl, hur det än är med hämndlystna drivers, torg och svingplan så har säsongen börjat bra. Jag tillskriver vår tränare Emma det. Tack Emma! 

Hur har din säsongsstart sett ut?

Kan en valborgsbrasa bota en slice?

25/4-2019

Natten mellan valborgsmässoafton och 1 maj var för länge sedan en magisk natt då onaturliga och hemska saker kunde inträffa. Det var tiden då allt ont, häxor och onda andar skulle skrämmas bort med eldar. Men det är också då det ska firas att vintern är borta, och allt gammal bråte ska bränna, det är tid att säga hej till ljuset och den vackra underbara våren.

Men numera tror vi ju inte på häxor och onda andar. En mer modern variant är väl att det borde finnas en stor rishög att tända för att skrämma bort dåliga svingar. Jag kommer att ta mig till en valborgsmässoeld och för att se vad den kan göra åt en slice.

Önskar er alla en glad och fin Valborg

 

Släpp äggskeden

18/4-2019

Våren är ett varumärkeslöfte som alltid hålls; sol, värme, ljus och påsk. Men vi kanske också ska lägga till ytterligare ett löfte; golf.

Påsken är ju starkt förknippad med god mat, färgglada ägg, lammracks, lax, påskäggsletande och umgänge. Men kanske kommer du att använda varumärkeslöftet golf och tryffera påsken med att spela en eller ett par rundor.

Kanske kan de rundorna ge det gyllen snittet – där allt är exakt proportionerligt, det vill säga lagom med påsk och lagom med golf.

Kanske golfen blir en bra ventilationslucka i allt påskfirande. En kombination som blir en värmande fest för alla sinnen.

Epikuros menade att vi är lyckliga när vi har behagliga förnimmelser, så tveka inte, släpp äggskeden vid ett bra tillfälle och greppa drivern i stället. Men du - glöm inte att direkt efter rundan dekantera en fin Côte du Rhône - det blir gott till lammracksen.

Glad påsk!

 

Gorgonzola, Arkimedes princip och Kånken

14/4-2019

Inför varje ny säsong är räkneverket nollställt. Någon gång i mars, april känner vi att det dags att rota fram klubborna. Varje gång känner vi att årets säsong kommer att bli ett omistligt äventyr, lika karismatiskt som ett musikstycke ur Wagners Nibelungens ring.

Många av oss har säkert fått med oss ett justerat partitur av vårt tränarteam, ett partitur som beskriver ett vackert och bollskönt stycke som växlar mellan det rytmiska och det reflekterande men som också innehåller ekvilibristiska passager som påminner om tidigare stora rundor.

I nystarten är inget filtrerat, allt är maxat i våra hjärnor. Här ska inget vara som det är, här räcker det inte att spela enligt méthode ancestrale - den ursprungliga metoden. Här är tidigare och nyfunna erfarenheter i samklang med nya lärdomar, som våra tränare förmedlat ett bra sätt att slippa uppleva de första rundorna lika utmanade som att hantera en gorilla i en kaninbur.

Men hur det än är med partitur och kaninburar – det kommer att bli roligt med årets säsong, men som så mycket annat kul här i världen – gorgonzola, Arkimedes princip och Fjällräven Kånken måste spelet, för att nå framgång, bygga på ett rågat mått av lekfullhet. Med det som anvisningar i partituret kommer vi alla att få upplevelser som kan jämföras med att få smaka storslagna vinklassiker, som till exempel förstacruerna från Bordeaux.

En hårdsnörd korsett

8/4-2019

En ny säsong är inledd. Är du förberedd? Var bara lugn, jag är övertygad om att du och jag i det förflutnas sediment kommer att hitta ett spel denna säsong som är vackrare än takmålningen i Sixtinska kapellet, inspel som är lika tajta som en hårdsnörd korsett, ett frustande järnspel som får bollen att fara fram som en häxpipa på påskafton, en fart i drivern som får varvräknarnålen att ursinnigt jaga mot rödmarkeringen. Jag är också fullt förvissad om att du och jag kommer att få till ett spel där de tekniska felen är lika sällsynta som tryffel i Medelpad.

Vi kommer att få se ett golfspel, signerad av var och en av oss som handlar om tankens klarhet. Den komplexa ritningen till vårt spel har inte tvingats passera någon byråkratisk, tungrodd byggnadsnämnd, här är det våra duktiga och engagerade tränare som hjälper oss att ”sätta spaden” i marken direkt.

Hur kommer då allas vår premiär att recenseras? I den första svenska recensionen av Beethoven i Sverige år 1810, stod det att läsa; ”Symfonien af Beethoven är ej utan förtjänst, ehuru kanske lite osammanhängande”. Ett sådant omdöme kommer inte bli aktuell efter årets premiär, recension kommer istället att handla om 100 procent ren njutning, ungefär som i en violinkonsert av Tjajkovskij. 

Golfvänner, låt oss tillsammans drömma större. Låt oss lyss till den golfsymfoni vi vet att var och en av oss kan spela upp. Låt oss blunda, hoppas och tro att ordet för våren blir céleste – det vore en himlaboren fröjd att drömma om.

Stora golfsläppet

31/-2019

Så är då säsongen igång. Äntligen ligger det där framför oss, det där saftiga benet som vi längtat efter hela vintern. I kroppen dansar endorfinerna rumba och man får en golffrossa som känns ända ut i tåspetsarna. 

Vi slår ut på 1:an. Ett hela-ansiktet-leende-utslag. Man betraktar bollens våldsamma penetrering av luften men är samtidigt trygg med att bollens form, ömsint kommer att lägga tillbaka varje luftmolekyl som följt fartvindens väg över bollen på samma plats som den svävade på innan bollen passerade. 

Känsla är euforisk. Man känner att första rundan förmodligen kommer att kunna jämföras med upplevelsen av att hälla vin ur ett georgiskt uppgrävt kvevri-krus. 

Eller? Finns det en alternativ verklighet att förhålla sig till. Något mer verklighetsnära. Jag bestämmer mig för att undersöka saken och prata med några som gått banan premiärdagen. 

Jag får en pratstund med Therése Nerpin och Malin Vingeskog som tar igen sig med en kopp kaffe i vår restaurang efter en träningsrunda med vår headpro, Rikards Fors.

Det båda skulle väl kunna beskrivas som high performers. Therése spelar på LET Access Series, en undertour till Europatouren och Malin, som är knuten till Saltsjöbadens golfklubb spelar på Swedish Golf Tour. 

Båda studerar på Högskolan i Halmstad och där på Halmstad Elitmiljö som vänder sig till elitgolfare som vill kombinera sin satsning på golfen med studier på högskola.

De är mycket nöjda med dagen runda och träning med Rikard.

- Det gick bra för att vara första rundan, säger de båda med ett glatt leende.

De tycker båda att vår bana rent layoutmässigt är bra och att den är rolig att spela. De berömmer också banans skick.

- Bana är jättefin. Verkligen fina fairways, säger de. Malin lägger till att hon puttade lite långt på några hål.

- Greenerna var snabbare än jag hade trott, säger hon och skrattar gott.

Med beröm godkänt till våra greenkeepers alltså. Det är bara att ta av sin flat cap, bocka och konstatera att det stora golfsläppet är genomfört med bravur.

Alf Lernestam

 

En betraktelse inför ”The grand opening” 29 mars

27/3-2019

En ny säsong öppnar 29 mars. Dags att väcka liv i golfen igen och frigöra rotationen. Det är med välbehag vi anar våren. En ganska grå vinter går mot sitt slut. En helt ny fräsch säsong ligger framför oss. Återigen kan vi ta upp vårt fritidsnöje med betoning på nöje. Vi kan ta upp den idrott som i sig själv innehåller så rika möjligheter till socialt liv, nöje utmaning, avkoppling och idrottslig samvaro.

Golfbanan är en idrottsmiljö varifrån kraft, etik, energi och förnyelse genereras till var och en av oss. Golf är speciellt genom att det är den enskildes kamp mot sig själv, banan, vädret och motståndaren. 

Jag hoppas att golf för dig, som för mig är en idrott där kamratskap och lek står i första rummet. Där gemenskap kommer före individuell strävan. Låt oss inte glömma att det viktigaste med golfen är samvaron och nöjet med själva utövandet. Låt den vara en befrielse och avkoppling i sällskap med vänner och klubbkamrater. Försök njut även de dagar då bollen överhuvudtaget inte går åt det håll du tänkt dig. Jo, jag är medveten om det är en utmaning att göra det men det gäller att hålla fokus på blomstrande tankar. 

Spela golf med dina kamrater, hjälp varandra, träna med varandra det är ett sätt att bli en bättre golfspelare. 

På vilken nivå vi än befinner oss har vi en sak gemensamt – golfbanan – idrottsplatsen. Det är där du, jag och våra elitspelare slår våra golfslag. 

Falkenbergs golfanläggning är en fin idrottsplats för dig, för mig, våra elitspelare, och våra gäster. Det är en plats för fritidssysselsättning där alla kan mötas oavsett nivå, oavsett ålder och oavsett bakgrund. 

Golf är givande, roligt, engagerande och avstressande. Det är en värdefull social fritidssysselsättning, en gentlemannasport som vi tillsammans ska vara rädda om. Det är en sport som ger dig och mig mervärde. En sport som i sitt väsen bär frid, endräkt och sann glädje. 

Hoppas att du är laddad inför ”The grand opening”. Och du, ta i så mycket trä som möjligt. Det ger tur, det vet vi ju. 

Vi ses på golfbanan.

 

 

 

Visst går det låååångsamt!

25/3-2019)

När man blir lite äldre får man ständigt höra att tiden går fortare än den gjort tidigare. Jo, jo. Det finns dock en sak som förefaller låååångsammare och låååångsammare för varje år. Jag vet inte om du som är lite äldre vet vad jag pratar om. Inte! Jag talar om vintern. Visst blir den bara längre och längre ju högre upp i åldern man kommer. Eller misstar jag mig. Det kanske inte har med åldern att göra. Orsaken kanske står att finna i att jag spelar golf. Sedan jag startade med det har inte bara vintern rasat, den har blivit rasande lång också om än inte så himla kall. 

Men så, mitt i mörkret är det någon som plötsligt tänder lampan, eller åtminstone vrider på dimmern lite, lite grand. Första anar man det bara. Sedan blir det tydligare. Plötsligt är det ljust när man går upp. Det är ljust ända fram till klockan sex. 

Så en morgon, när man står där och borstar sina tänder hör man några fåglar utanför fönstret som kvittrar glatt och obekymrat. Nu inte bara syns det nu hörs det också och plötsligt känns det. 

Jo, jag kan säga det bestämt. Våren är här. Jag känner det. VÅREN ÄR HÄR. Jag vet att det är så. Det sa fågelparet utanför fönstret. Det KVITTar vad du tror, vi är här med våren, sa de. Och vet du vad. Jag tror dem. De har vridit på fullt ljus och till och med lite värme. 

Jag är redan i källarförrådet och rotar efter golfklubborna. Vi ses på banan. 

Alf Lernestam

Danspartner sökes

19/3-2019

Det är alldeles strax dags att dra igång vårsäsongen. Det är snart dags att ge frihet åt kreativitet, glädje och passion, att släppa fram den flodvåg av positiva förnimmelser som ilar upp och nedför ryggraden när man ser första golfrundan framför sig, du vet rundan då allt fungerar. Rundan där allt ”telegraferas” klart och krispigt mellan gräset, klubban, bollen och hjärnan. Rundan som skapar elektriska vågor i kroppen och som får det att kännas som om man skulle upplösas i miljontals exploderande energiklot.

Den ryske tonsättaren Pjotr Tjajkovskij sa en gång: ”livet är en evig växling mellan dyster verklighet och fladdrande lyckodrömmar”. Jag är övertygad om att du och jag kommer att ge oss själva mer lyckodrömmar än dyster verklighet under den säsong som står för dörren.

Nåja, hur det än är med den saken kommer det att bli spännande att följa vår klubbs utveckling med den nye klubbchefen Fredrik Hansson. Det har börjat bra, det känns som om han tillsammans med sina medarbetare är på spaning efter något bättre, större och vassare. Men han har ju också gjort det tydligt att vi inte kan nå en jämn och stark kraftleverans utan medlemmarnas engagemang.

Det är dags för oss klubbmedlemmar att skapa en väckelsemöteskänsla och ge varandra och klubben ett handtag. Det är dags att bjuda upp till Falkenberg GK-shuffle. Danspartner är du och jag.